Anders R Olsson skriver i Computer Sweden (9/3) att bloggarna inte har någon makt. Och visst ska vi inte överdriva bloggens betydelse, men de kan visst ha makt även om de inte välter ministrar i parti och minut.

Det krävs nämligen inte en stor publik för att ha genomslag i samhällsdebatten. Den kollektiva kraften i ett nätverk av tusentals små bloggar gör att det går att påverka även om en blogg har en marginell publik.

Ett exempel är Patrik Wallström som på sin blogg Pawal avslöjade att e-post till SVT gick via utlandet och därmed var möjlig att avlyssna av FRA. Minst 34 medier rapporterade och hänvisade till Wallströms blogg. Avslöjandet kan ha bidragit till att socialdemokraterna nu tvekar om att stödja det omstridda lagförslaget om avlyssning av tele- och datatrafik.

I den populära bloggläsaren Bloglines har hans blogg ynka fyra prenumeranter. Har han trots det inget inflytande? I teorin kan vilken finurlig bloggare som helst uppnå samma resultat tack vare att ett scoop på en blogg bubblar upp till ytan via större bloggar och sedan till vanliga medier.

Få menar väl på allvar att bloggar ska ersätta massmedierna, utan att de är ett komplement.

Bloggar behöver traditionella medier för att nå ut till de breda massorna eftersom vi spenderar förhållandevis lite tid med att konsumera bloggar.

Men enligt Telias Trendbarometer 2007 följer 42 procent av de unga (under 26 år) regelbundet minst en blogg, och andelen kommer säkert att öka. Dessutom är politik och samhälle ett av de populäraste ämnena.

Och nätet ökar som bekant i betydelse för informationsinhämtning.

Enligt en Temomätning 2005 tänkte nära hälften av de osäkra väljarna i första hand söka sin politiska information via nätet och partiernas hemsidor, vilket Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Temo, kommenterade i DN (15/12 -05) med att ”den politiska informationen alltmer går genom kanaler bortom journalisternas kontroll”.

Det är nog i ljuset av denna trend vi bör beakta mediernas reaktioner på Carl Bildts blogg.

Man kan tycka att bloggar ännu är en randföreteelse med ringa påverkan, men kom då ihåg att ”en person som jag själv” är den talesperson man har mest förtroende för, enligt PR-byrån Edelmans Trust Barometer.

Som jämförelse visade Medie­akademins förtroendebarometer att endast 31 procent av svens­karna hade mycket eller ganska mycket förtroende för dagspressen, långt efter Ikea som toppar med 80 procent.

Bloggare kommer även fortsättningsvis att av och till att göra jobb som kunde ha utförts av journalister, men den stora behållningen med bloggar är att medborgarna för en dialog med varandra.

Hittills har medierna bevakat makthavarna åt oss och valt ut vilken information som är viktig att föra vidare. Det ska de fortsätta med.

Men nu vill vi vara en del av samtalet. Ju mer vi pratar med varandra, desto mer påverkar vi varandra. Det anser jag vara ett demokratiskt framsteg.