Del 1: Projektet

SAP-införandet på Ericsson tog fart 1994. CS källa avslöjar att införandet gick trögt på grund av svag central styrning.

Problemen som uppstod när Ericsson skulle införa SAP i hela koncernen är beryktade. En person som är inblandad i arbetet ger här CS bakgrunden till varför det började gnissla i maskineriet.

Ericsson hade i början av 90-talet en otroligt decentraliserad kultur. Varje land är väldigt autonomt, med egen tillverkning och lokala krav, förklarar CS källa.

Projektet går i etapper och 1997 görs en nystart. Rent konkret utmynnar SAP-satsningen i att två delar av koncernen ska få it-stöd: nätdelen och konsumentdelen.

Den decentraliserade kulturen gör att it- och affärsutvecklingsprojekt vid den här tiden fungerar ”skitdåligt”.
Ledningen har svårt att styra verksamheten.

Det går också trögt av andra skäl. Ledningen har vid den här tiden inte särskilt mycket fokus på den interna verksamheten utan är mest intresserad av kunderna och var huvudkontoret ska ligga.

Starka dotterbolag i länder som USA och England börjar skapa egna processer i stället för att anamma standardlösningarna i SAP R3.

Den svenska koncensuskulturen gör dessutom att ledningen, med Lars Ramqvist i spetsen, inte vågar säga ifrån till dotterbolagen i de andra länderna. Ledningen ”gör ingenting”.

De olika delprojekten fortskrider och det framstår allt klarare att Ericsson har problem. Detta märks inte minst i kontakterna med medierna. 2001 slutar Ericsson helt plötsligt att prata om SAP-projektet.

En ny fas har inletts.

Del 2: Lösningen

En koncernledning som tar täten och kväser lokala uppror, koncerntäckande standarder samt en ekono­-misk kris som underlättar förändringar. Det är de främsta anledningarna till att Ericsson till slut lyckades införa SAP.

Efter en trög start tar Ericssons SAP-projekt efter
många svåra år ordentlig fart.

– Runt 2000 inleddes en global utrullning på marknadsbolagen i de olika länderna. Vi skapar en mall som införs i alla länder, säger Carl-Magnus Månsson, cio för Ericssonkoncernen.

Han beskriver mallen som ”styrd”, men lokala anpassningar förekommer.

I dag har SAP införts på fler än 100 bolag i fler än 50 länder. Skillnaden mot hur det gick till före sekelskiftet är uppenbar: en stark koncernledning tar i med hårdhandskarna.

– Runt 2002 inleds nästa steg. Vi konsoliderar system­användningen på Ericsson i Sverige, säger Carl-Magnus Månsson.

Ericsson i Sverige består vid den här tiden av 15 bolag som använder lika många affärssystem, till exempel Scala och Epos. Företagen arbetar med forskning och utveckling, tillverkning och andra stödfunktioner.

2003 börjar Carl-Magnus Månsson själv att arbeta med it. Och det är inget dåligt uppdrag han får: han leder ett programkontor för arbetet med SAP-införandet på Ericsson.

– Det är ett stort förändringsarbete att skapa en gemensam process. Det möts som allt förändringsarbete av frustration.

– Målet för projektet var att mer än halvera it-kostnaden.

Hur har det gått?

– Jag tror aldrig att man blir klar med ett sånt här projekt.

– Vår drivkraft är att hela tiden förädla lösningen för att skapa mer affärsnytta, gärna stegvis. Men de stora bitarna är införda.

Vilka faktorer är det som gjort att projektet har lyckats?

– Det finns ett otroligt starkt stöd från koncernledningen.

Dessutom har den kris som Ericsson genomgick några år efter sekelskiftet påverkat SAP-införandet.

– Det är alltid enklare att genomföra förändringar när det finns en tydlig målbild, som en stark kostnadsreduktion.

Del 3: Bakgrunden

I början av 90-talet konsta­terar Ericsson att it-stödet inom koncernen inte är det bästa tänkbara. Efter att ha gått över till kund­orderstyrd produktion på 80-talet står det klart att systemen inte hänger med.

– Vi använde i allt väsentligt hemmabyggda system med rötter i 70-talet, säger Johan Siberg som startade sin karriär på Ericsson 1970.

Från 1987 sitter han mitt i smeten i arbetet med Ericssons system. I början av nittiotalet intensifieras arbetet.

– Vi gjorde en noggrann utvärdering av affärssystem. Vid den här tiden var delar av koncernen på väg att skapa egna lösningar.

Slutsatsen som antas vid årsskiftet 1993-1994 blir att SAPs system är det minst dåliga.

Beslutet sammanfaller ganska bra i tiden med att SAPs affärssystem R3 lanseras den 6 juli 1992.

Det är en klart uttalad strategi att SAPs system ska användas som ett standardsystem, det ska inte anpassas till olika delar av Ericsson.

Arbetet är inte enkelt.

– Vi hade ett otroligt komplicerat artikelnummersystem på 30 tecken som skulle täcka in worst case scenarion. Det var ett himla arbete att förenkla det för användning i SAP, exemplifierar Johan Siberg.

1994 byter han jobb. Han blir chef för Ericsson Mobile Communications och därigenom ansvarig för mobiltelefoner.

Därefter kommer han i kontakt med SAP-införandet främst vad gäller mobildelen av Ericsson.

Fakta

Carl-Magnus Månsson som är cio för Ericssonkoncernen nämner fem stora utmaningar vid införande av affärs­system:

  • Effektivisera processerna på ett standardiserat sätt.
  • Skapa en flexibel arkitektur så att det går att både lyfta in funktioner i och lyfta ut funktioner ur ett standardsystem.
  • Minska antalet system som används och säkerställ kostnadsreduktion hela vägen ner till reducerad hårdvara.
  • Skapa en gemensam informationsmodell.
  • Leta efter verksamhetsnära it-kompetens, både bland verksamhetsfolk och it-folk.

Från 1987 till 1991 är Johan Siberg chef för produktion, inköp och logistik globalt för affärsområdet publik telekom
på Ericsson.

Från 1991 till 1993 är Johan Siberg produktionsdirektör med globalt ansvar för tillverkning, inköp och distribution och han sitter i koncernledningen.

Från 1993 till 1994 har han dessutom ledningsansvar för Ericssons Trimprogram, ett koncernövergripande kostnads- och effektivitetsprogram.