Mihály Csíkszentmihályi. (Uttalet är lättare än man tror, ungefär som att börja cykla: Miháj Tjiksentmiháji.)
Csíkszentmihályi är mannen bakom flow – ”den optimala upplevelsens psykologi”.
Glöm det där med ”lycka”. Flow är livets mening.
När jag nu på allvar läser de svenska masspocketupplagorna av flow-böckerna möter jag en konservativ man som tycks anse att det moderna samhället är dekadent och illa anpassat till en mer ursprunglig mänsklig natur.
Och i en tid när alla talar om arbetsförkortning tycks han anse att arbete oftare skapar flow än fritid.
Flow har med aktivitet att göra: När vi blir helt fångade av uppgifter och aktiviteter som är perfekt avpassade till vår förmåga kan vi förlora oss i aktiviteten – och vid dessa tillfällen uppnår vi höjdpunkten av psykologiskt välbefinnande.
Den första skepticismen övergår i eftertanke.
Georg Klein sammanfattar det hela i ett förord där han säger att den tekniska utvecklingen ”har omvandlat oss från högaktiva varelser till alltmer passiva mottagare av all tänkbar och otänkbar ’underhållning’… Ett allt större antal människor har funnit sig i att bli ’konsumenter’ av det som bjuds… De gör sällan klart för sig att de därmed har övergått till en annan livsstil där de använder allt mindre av sina färdigheter.”
Jag läser i SvD att John Carey anser överdriven konstkonsumtion vara passiviserande.
Carey är litteraturprofessor och anser (surprise!) att skönlitteraturen är ett undantag därför att läsaren är medskapare.
Vi måste tänka fram våra egna bilder, fylla i, skapa känslorna.
Ord är bara ord och kräver aktivitet för att omtolkas. Bilder, däremot, tas in som färdiga sinnesintryck.
Csíkszentmihályi skulle kanske säga att litteratur ger bättre flow.
Om flow-teorin är korrekt skulle jag vilja komma med följande hypotes:
Vi står inför en monumental revolution där tekniken åter kan ge oss möjlighet att på ett enkelt vis uppleva flow och därmed rikare liv – utan att återuppliva hemslöjdsgrupperna.
Nätet är dubbelriktat. Vi är inte bara konsumenter längre. Plötsligt kan vi vara producenter.
Det handlar om vår fritid. Vi kanske uppnår bättre flow genom att blogga och kommentera på fritiden snarare än att se Hollywoods miljardproduktioner.
Nöjesproducenterna gillar det inte. De vill ha passiva konsumenter.
Men so what om vi hellre förlorar oss i att skapa effektiva dejtingsidor med finslipade texter och utlämnande sängkammarbilder?
Och so what om vi spelar in karaokeövningar som vi lägger upp på Youtube och tittar på andras för att kanske lära oss nya trick?
Men fildelningen! Den bevisar väl att Mihály Csíkszentmihályi hade fel?
Folk vill bara konsumera. Jag tror inte det. Folk samlar. De hinner aldrig titta och lyssna på allt de laddar ned.
Drivkrafterna är andra. Vara med i en community, diskutera sitt samlande, lära sig saker om de där grejerna de aldrig konsumerar; bearbeta, remixa, vara aktiv.
Finna flow!