När CS besökte Statens ljud- och bildarkiv, SLBA, för fem år sedan innehöll teknikchefen Martin Jacobsons första bandrobot 5 000 gamla SF-journaler om drygt fyra terabyte.

Två år senare räknade den statliga utredningen ”Bevara ljud och rörlig bild” att det skulle kosta 900 miljoner kronor att digitalisera alla sex miljoner inspelade timmar radio- och tv-program.

– För tio miljoner kronor kan vi nu ta hand om en fjärdedel av den mängden. Det tog oss nio år att föra över 24 000 timmar från vcr-kassetter. Vi klarade 2 600 timmar om året med manuellt arbete. Idag kör vi igenom 2 700 timmar om dygnet, konstaterar Martin Jacobson.

Han är elektronikingenjören från Maryland i USA som mötte en svenska i Tyskland och gifte sig. Numera bor de med de tre döttrarna i Stockholmstrakten.

När jag nu möter honom fem år sedan den första träffen har naturligtvis tekniken förbättrats, hela ljudbehandlingen drar nytta av till exempel snabbare processorer.

– Men vi har nu också material som passar för en automatiserad process. Hälften ligger på standardkassetter, vhs, eller det mer speciella kassettformatet qic. Och sedan har vi själva utvecklats också, lärt oss att tänka i nya banor, säger Martin Jacobson.

Hela projektet bygger på de extra 20 miljoner som regeringen tilldelade SLBA i höstas. Halva summan fick den verksamhet som arkivet driver i Ånge tillsammans med public service-bolagen.

Där hanteras det material som behöver handpåläggning och särskild vård.

Framför allt är det ljudband där bindemedlet som håller magnetskiktet på plats börjar klibba. Botemedlet är att baka banden vid låg temperatur i ugn – och sedan spela av dem medan man har chansen!

Verksamheten på arkivet i Stockholm är till största delen automatiserad.

– Undantagen är bland annat en samling med riktigt urusla program­kopior som gjordes med nio spår i bredd på vanliga rullband med den låga hastigheten 4,74 cm/s. Jag tror att radion hade fått några specialbandspelare från FRA. De dög nog för signalspaning, men ljudet… tja, tänk dig en telefonkiosk i ösregn!

Vanliga rullband spelas av med fyra gånger normal hastighet och styrs från den databasserver som fungerar som spindeln i nätet.

För övrigt går allt av sig självt. Den gamla bandroboten har byggts om till att ladda tolv vhs-apparater dygnet runt.

– Robotens hyllsystem fylls med 468 kassetter och de räcker för en veckas körning. Så ska vi hålla på fram till våren 2010. Bredvid står en liten robot som hanterar 40 qic-kassetter åt gången, säger Martin Jacobson.

– Det kan verka ett långt perspektiv men faktiskt är det bråttom. En del vhs-kassetter börjar åldras och tappar signalstyrka, säger han.

Han visar runt i arkivets lokaler. Vi går från rum till rum och hinner se exempel på samtliga inspelningsformat som mänskligheten lyckats fundera ut den senaste hundra åren.
Arkivets har 900 fonografrullar från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. De spelas inte längre av med någon gammal Edisonapparat med tratt utan med en modern pickup på en halvmeters tunn tonarm.

I studio efter studio finns apparatur för alla tänk- och tänkbara videoformat, för smalfilm och 35 mm biograffilm.

– Paradoxalt nog är de gamla analoga formaten stabila och oberörda av tiden. Vi lagrar i dag i två format, en okomprimerad arkivkopia i broadcast wave-format och en lyssningskopia i mp3-format, säger han.

– Nu när projektet gått i full drift väntar nästa utmaning; hur vi ska säkra materialet för framtiden. Det finns ingen självklar lösning och visst, allt är ju digitalt och kan kopieras vidare. Men om tre år har vi en miljon filer, drygt en petabyte att hantera, säger Martin Jacobson eftertänksamt.

Fakta

En petabyte är tusen terabyte som i sin tur är tusen gigabyte.

En petabyte motsvarar en en etta med 15 nollor efter.

Systemet hos SLBA hanterar 200 band om dygnet, vilket är runt 2 800 timmar. Fem personer övervakar, hämtar kassetter i källaren, byter etiketter (de gamla faller av), fyller robotarna och kompletterar de automatiska kontrollerna med kvalitetskontroll av varje sextimmarsfil.

Oavsett materialtyp och metod registreras materialet i databasen MigDB när originalbanden plockas upp. I takt med att banden går igenom processen uppdateras databasen med information och eventuella kommentarer kring kvalitet, teknisk information eller annan information som är väsentlig för bandet.

Prioriterat material är rikssändningar från Sveriges Radio, UR och Sveriges Television från 1978 och framåt.