Även om Federley gör en Königson och röstar emot tror jag inte att avlyssningen av internettrafik går att stoppa.

Därför vill jag föreslå ett komplement till avlyssningslagen.
Jag har inga förhoppningar om att komplementet ska genomföras, än mindre tillämpas, men jag vill ändå tala för det.

Vi behöver vad som på engelska kallas för whistleblowers. Det finns inget svenskt ord, så jag skriver visselblåsare.
Vi behöver lagar som skyddar visselblåsare.

Det enda som kan skydda oss mot missbruk av rätten att avlyssna e-post är att visselblåsare får starkt skydd av lagen.
En visselblåsare är en person som slår larm om missförhållanden.

Inte bara det. En visselblåsare riskerar sitt jobb, sin samhällsställning och kan straffas med fängelse eller något värre.

Avslöjandet kan gälla lagbrott eller verksamhet som hotar liv, hälsa eller miljö.

Han eller hon bryter mot sin tystnadsplikt, mot anställningsvillkor och mot den lojalitet som chefer och kollegor räknar med.

en Klassisk svensk visselblåsare är Håkan Isacsson som 1973 hjälpte Jan Guillou och Peter Bratt att avslöja den hemliga underrättelseorganisationen IB, Informationsbyrån. Håkan Isacsson dömdes, liksom Guillou och Bratt, till ett års fängelse för ”spioneri”.

Andra visselblåsare råkar illa ut på andra sätt. De blir av med jobbet, omplaceras, fråntas arbetsuppgifter.

Grundregeln är att ju svårare missförhållanden du avslöjar, och ju mer rätt du har, desto värre blir konsekvenserna – för dig.

I USA finns en organisation som hjälper visselblåsare. I tidskriften New Scientist från den 16 juni finns en intervju med advokaten Jeff Ruch. Jeff Ruch är en av grundarna av Peer, Public Employees for Environmental Responsibility.

Peer säljer inga t-tröjor, berättar Ruch, men kalsonger. Man kan ha dem på jobbet utan att någon ser.

Organisationen tar emot avslöjanden från visselblåsare, anonymiserar dem och lämnar dem till myndigheter och press.

När cheferna vet att vem som helst när som helst kan avslöja lagbrott, och att de inte har något att sätta emot, tar de sig i akt, säger Ruch.

Det extremt slutna Säpo har ägnat decennier åt att smyga på vänstergrupper som aldrig har ertappats med värre olagligheter än illegal affischering. Det är statsfinansierade trakasserier som göder misstron mot FRA-förslaget.

Sverige behöver en underrättelsetjänst. Underrättelsetjänsten måste kunna läsa misstänkta meddelanden.

Misstänkta meddelanden skickas över internet, så vi får kanske acceptera att FRA tjuvläser e-post. Men ge oss då också en lag som säger att anställda på FRA har rätt att blåsa i visslan.

Om avlyssningen missbrukas på något sätt, om den används för att kartlägga medborgare som inte misstänks för brott, eller för att trakassera medlemmar av politiska ytterlighetspartier, då ska inga förbindelser om tystnadsplikt gälla.

Läs fler Språksamt på CS samlingssida
.