Beroende har alltid varit ett luddigt begrepp som har förändrats över tiden, ofta mer av kulturella, sociala och politiska skäl än vetenskapliga.

Konceptet om internetberoende kan dock visa sig bero på en felaktig uppfattning om vad internet är.

Forskaren Vaughan Bell skrev i augustinumret av Journal of Mental Health att de som talar om internetberoende uppfattar nätet som om det utgjordes av isolerade aktiviteter, antingen spela dataspel, surfa, chatta eller jobba över nätet.

Bell påvisar att det inte finns sådana vattentäta skott i nätanvändandet, nätet är ett medium, men seriös beroendeforskning behöver specifika aktiviteter för att kunna säga något relevant.

Vaga referenser till ”tid tillbringad online” räcker inte.

Grundproblemet är inte ett regelbundet, stort internetbruk eller ens påträngande behov att hålla sig uppdaterad med vad som händer online (annars borde 90 procent av alla kontorsarbetare diagnosticeras som skärmberoende), utan depression och social tillbakadragenhet.

Överskattandet av ovanor som beroenden hindrar oss från att se de egentliga problemen bakom mental ohälsa.
Forskningen om social tillbakadragenhet är eftersatt, eftersom den är mindre spektakulär än beroendeforskningen.

Bell påpekar dock att den japanska forskningen, klokt nog, har inriktat sig mer på att identifiera huvudproblemet som just social tillbakadragenhet och ser överdrivet ensamma aktiviteter som symptom – sätt på vilka isolerade människor försöker fylla sina egna tomrum och se vad man kan göra i varje enskilt fall.

Det finns alltid en frestelse att försöka passa in vaga mänskliga problem i bekväma mallar. Det ger oss en känsla av kontroll och överblickbarhet, men riskerar också att missa verkliga bakomliggande problem för modenycker.