En svensk säkerhetsexpert, Dan Egerstad, har publicerat inloggningsuppgifter till mejlsystem hos många ambassader, förvaltningar och myndigheter i världen.

En inbjudan från hovet till den ryska ambassaden hjälpte CS att få uppgifterna bekräftade. Men varken Egerstad eller CS har använt de inloggningsuppgifter Egerstad publicerat. Det gjorde däremot i fredags en indisk tidning som tog sig in i det indiska försvarets system.

Där kom tidningen bland annat över listor med inköp av försvarsmateriel.

Det är en ofattbar historia. Hade den bildat stomme i en internationell spionroman av Jan Guillou hade boken avfärdats som alltför osannolik.

Ända sedan 1600-talet har system med kurirer, kurirpost och kurirflyg säkerställt kommunikationen mellan ambassader och hemland. Under efterkrigstiden har allt mer avancerad teknik använts. Om ambassaders kommunikation med förvaltningen hemma läses av främmande säkerhetstjänster blir det i praktiken omöjligt att bedriva diplomati.

Egerstad har visat att förvaltningar och ambassader inte kan lita på sin it-säkerhet. Om han kan läsa ryska, brittiska och iranska diplomaters mejl, hur vet vi att inte andra, med mer ljusskygga intressen, utnyttjat säkerhetsluckorna?

Det är lätt att misstänkliggöra Egerstad och ifrågasätta honom. Men gör inte det! Egerstad gör de berörda länderna en stor tjänst. I Storbritannien, Ryssland, Indien, Iran och Uzbekistan borde han hyllas som en hjälte och likt Guillous spion Carl Hamilton få medaljer under diskreta ceremonier.