Jag gillar standarder. Allt från solida internationella sådana till vardagliga sedvänjor. Högertrafik, gemensam valuta och samma skivformat världen över är självklarheter – liksom skruvar och muttrar som i Alf Henriksson klassiska dagsvers.
Men bakom skenbart självklara saker som bär stämpeln iso, ieee eller cen (eller asa och din som vi växte upp med) ligger ett långt arbete i tekniska kommittéer, arbetsgrupper och konferenser. Mycket detaljgnetande, oerhört tålamodskrävande och oftast tidskrävande. En oftast tyst process som kan verka obegriplig för utomstående, i synnerhet sådana som vill sätta igång nu på momangen med ett projekt, nu och inte om tre år när och om de inblandade enats.

Under det skenbart stilla tuggandet i kommittéerna, spegelgrupperna och sekretariaten är starka krafter i rörelse. Vi kunde ana en del av det när Håkan Lans navigeringssystem motarbetades av amerikanska tillverkare och myndigheter med intressen i en teknik som redan var eller skulle bli omodern.

Och det blev ju ett förutsägbart rabalder när Microsofts dokumentformat var uppe till omröstning.

De förutsägbara aktörerna hojtade med förutsägbar upprördhet sedan det visat sig att Microsoft mobiliserat fler röstande än IBM – fast det var bara Microsofts anhängare som anklagades för att ha kommit springande med plånboken i sista stund. Att Red Hat och Google kastade sig över tröskeln i sista sekund vid en amerikansk omröstning väckte däremot ringa uppmärksamhet.

Men hela cirkusen i land efter land drar löje över ISO och standariseringsarbetet. Det är inte så det ska gå till väl?
För en utomstående ser det ju ut som om Open Document-sidan, som redan har sin ISO-standard, vill vara ensamma på plan. Och att Microsoft måste rekvirera stöd utifrån.

Hur vore det om vi fick en berättelse om var skiljelinjerna går och var parterna står? Är det bara tekniska invändningar mot ooxml – xml-smink över skräpkod – det handlar om eller är det bara tjuv- och rackarspel? Både ock förmodligen.

Kunderna röstar som vanligt med fötterna. När IDC frågar myndigheter och företag i Europa och USA, väljer en överväldigande majoritet (särskilt i europeiska företag) ooxml. Skälet är framför allt att det är lätt att skicka dokument internt och externt. De flesta, 70 procent, använder förresten redan pdf. Inom ett år kommer 15 procent att köra Open xml medan blott två procent ska satsa på Open document.

Efter denna solkiga historia en ljusglimt: Sony har efter 15 svåra år givit upp sitt proprietära ljudformat Atrac.

Musikbutiken Connect stängs någon gång i vår och från och nu är det mp3 och Windows media som gäller liksom enkel filöverföring med dra och släpp.

Det som började som en smart komprimeringsalgoritm för Minidisc blev ett kopieringsskydd som höll på att kväva Sony. Nu, efter sviktande spelförsäljning, rootkits och kostbara batteribyten, har någon till slut våga slakta en helig ko.

SISTA ORDET

par.rittsel@idg.se