Samtidigt finns det sajter där alla samlas – Youtube, Facebook, Second Life, Bilddagboken och ett gäng andra.
Pannor rynkas beslutsamt och tankar tar form – om det är där alla finns är det inte där man borde vara?
Och vips så händer det. EUs regionkommitté, som representerar Europas kommuner och landsting, lägger ut fem videor om sin verksamhet på Youtube.
Svenskt Näringsliv kampanjar för fri företagsamhet på Facebook.
Företag och ambassader skapar virtuella kontor på Second Life.
Partier och presidentkandidater presenterar sig och kampanjar på varje upptänklig mötesplats på internet som de kan hitta.
Polisen använder Lunarstorm för att hitta vittnen och Ams öppnar jobbklubbar där. Allt för att nå ut och nå fram.
Men frågan är om taktiken funkar.
För det första är frågan om information paketerad som ett program på UR lockar sajtbesökare eller om illa förklädda lobbyförsök röner något som helst intresse utanför den egna gruppen.
För det andra – hur ser det ut med tajmningen? När ungarna lämnar Lunarstorm flyttar polisen och Ams in. Ännu vet väl ingen riktigt hur lång livstid de här mötesplatserna har egentligen.
Kanske är det så att medan några föds och växer upp så tacklar andra av och dör, fast med kortare livscykel än den mänskliga.
Och för det tredje känns det lite som när en vuxen försöker prata ungdomarnas slang. Som förälder vet jag precis hur löjligt det är.
Men det finns en grupp som navigerar förbi blindskären.
De riktigt skickliga marknadsförarna är de som befinner sig på rätt ställe vid rätt tidpunkt med rätt tonfall, de som inte annonserar sin närvaro. Det är de som påverkar oss mest.
