Frågan om stadsnät som säljer bredbandstjänster till hushåll och företag i konkurrens med privata aktörer aktualiseras nu på nytt. Inte minst genom den intervju med infrastrukturminister Åsa Torstensson CS publicerade i förra veckan.

– Bygg gärna nät, men låt marknaden sköta tjänsterna. Helt enkelt: Finns det privata aktörer är det inte önskvärt med konkurrens från det kommunala, var Åsa Torstenssons budskap till stadsnäten.

Pressen från myndigheterna har förnyats genom den utredning om de statliga bredbandspengarna som påbörjats, och genom det lagförslag om kommunal konkurrens som ska presenteras i höst. Diskussionerna går heta i många kommuner.

En tydlig trend är storleksrationalisering i stadsnäten, att stora stadsnät börjat bygga allianser för att kunna sätta upp en enad front och lättare attrahera externa tjänsteleverantörer. För mindre stadsnät i glesbygden blir det svårare.

– Diskussionen är lite av­­vakt­ande. Många väntar på vad de större aktörerna som Telia och Telenor kommer att göra i nästa vända av sin utbyggnad, om det blir satsningar på fiber eller mobila nät till exempel, säger Peter Dahlström, projektledare för Länssamverkan Bredband.

Om den utvecklingen spelar kommunerna i händerna finns det chans att stadsnäten kan betinga ett riktigt bra pris på marknaden.

Stadsnätens situation har nu också allt mer blivit en fråga på politisk nivå ute i kommunerna.

– Förut diskuterades sådana här frågor mest av stadsnätsfolk men nu är det politikerna som tar tag i tömmarna, säger Björn Björk, it-strateg på Sveriges Kommuner och Landsting, som förespråkar tydligare ägarstyrning för att lösa problemen.
– Vi diskuterar betydelsen av ägarstyrning och ledning med våra medlemmar och har sagt att vi föredrar dialog och samverkan framför tvingande lagstiftning från staten, säger Björn Björk.

Lars Hedberg, generalsekreterare för Svenska stadsnätsföreningen, anser att mycket av kritiken beror på okunskap.

– Man måste skilja på infrastruktur och tjänster. Vilka tjänster menar man? Vi menar att svartfiber och kapacitet är infrastruktur. När annan infrastruktur som elledningar eller vägar byggs blir det inga diskussioner men så fort det handlar
om bredband blir det ett himla liv, säger Lars Hedberg.

– Sedan försvarar jag inte om man går för högt upp i värdekedjan, men det är ytterst få av våra medlemmar som inte erbjuder en öppen infrastruktur.

Lars Hedberg vänder sig också mot likställandet mellan statliga bredbandspengar och stadsnät. Långt ifrån alla stadsnät har byggts med statliga pengar, påpekar han.
– 40 procent av Rosengren­pengarna har gått till Telia och Teracom. Ändå är det Telia som gnäller mest, säger Lars Hedberg.

Han säger också att det nu gäller att informera politiker både i regeringen och lokalt om att de allra flesta stadsnät står för öppenhet och valfrihet.

– Det finns vissa bitar som inte är helt perfekta, men jag känner ändå att vi har stöd för det vi gör från departementet. Jag ser inte det här som ett jätteproblem.

Fakta

2006 fanns lokala bredbandsnät i 173 kommuner. Av 156 nät med kommunalt ägande drivs 76 procent i bolagsform medan 24 procent drivs i förvaltningsform.

Kommunerna har fram till och med 2006 investerat uppskattningsvis 14 miljarder kronor på lokala bredbandsnät. Det statliga bredbandsstödet har uppgått till 5 miljarder kronor.