All kunskap om ungas nätkultur måste ses i sitt sammanhang där barn och vuxna har helt olika ingångsvärden. En förklaring till det är att de föds in i den världen medan vi fortfarande håller på att anpassa oss. Det säger Elza Dunkels som just doktorerat med en avhandling om barns syn på farorna på internet och deras strategier.

Hon konstaterar att vuxna hela tiden försöker jämföra företeelser på nätet med andra saker och i kombination med att det är en ny teknik är det farorna som hamnar i fokus. Men barnens syn är en annan.

– Jag har frågat ut över 100 barn i sjätte klass och det är tydligt att internet för dem i första hand är något positivt, något som tillför värde i deras liv. Det betyder inte att de inte känner till farorna men de har utarbetat motstrategier, själva eller tillsammans med kompisar. Däremot har vuxna sällan varit inblandade och det kan jag bli lite sorgsen över, säger Elza Dunkels.

Vuxna tror ofta att de inte förstår sig på den nya nätkulturen – barnen är mycket mer bekväma med tekniken och de vuxna förstår inte det som händer. Men det är fel sätt att se saken, anser Elza Dunkels.

– Vuxna kan bli helt lamslagna för att deras barn inte vill slita sig från datorn på kvällen. Men om deras barn inte ville borsta tänderna skulle de hitta en strategi för att tvinga dem till det.

– De måste uppvärdera sitt vuxenskap. Problemen som finns har ingenting att göra med tekniken – de är mänskliga, etiska eller juridiska. Och för att klara ut sådana problem behövs vi vuxna.

Hon vänder sig mot bilden att det som händer på nätet skiljer sig från det som händer i världen.

– Att sätta ett litet prefix som nät framför mobbning så att man talar om nätmobbning blir ett sätt att avdramatisera själva mobbningen. Fortfarande har vi inte ens närmat oss en lösning på det. Att varje skola måste ha en antimobbninggrupp visar att vi vet att det finns barn som kommer att mobbas varje dag. En liten pojke sa till mig att mobbning på nätet ”i alla fall inte gör lika ont fysiskt”, det var fruktansvärt att höra, säger hon.

En av de vanligaste och kraftfullaste strategierna som barnen använder är att blockera personer från att se att de är inloggade. För många barn är det just ett skydd mot elakheter och en del har också konstaterat att det är synd att de inte kan stänga ute allt i skolkorridoren också.

Men blockeringen kan också användas för att vara elak, för att utesluta.

– Så är det absolut. Alla motstrategier kan missbrukas. När Hagamannen jagades här i Umeå och polisen bad om tips ringde en del personer och angav folk de inte gillade för att jäklas med dem.

En annan av barnens vanligaste strategier innebär att de i stället för att blocka ut någon väljer ut vilka de ska lägga till som sina kontakter.
– Det är lite som gammaldags herrklubbar – man lägger bara till personer som man får rekommenderade. Sådana som man har något gemensamt med.

Ett av de stora problemen med internet är att spridningen blir stor och att det inte går att radera ut.

– I stället kan vi se de egenskaperna som ett sätt att komma till rätta med problemen. Det finns dokumentation som man kan använda, annars står ofta ord mot ord. Att vi börjar prata om sådant som sexuella övergrepp beror delvis på att det blivit mer synligt i och med internet. Det är en jobbig process för vi vill inte veta att det förekommer, men det blir jobbigare om vi håller undan det.

Gränserna mellan publikt och privat förflyttas.

– Det är jobbigt för oss, men det är bra för barnen.

Elza Dunkels pekar på att det är problematiskt att många av de råd som föräldrar får i dag, även från organisationer som Medierådet och Bris, inte baserar sig på någon vetenskaplig grund. Råd upprepas tills de blir sanningar och även om många stämmer finns ingen forskning som stöder det, framhåller hon.

– Det blir så enkelt – om alla våra datorer stod i vardagsrummet så skulle unga sluta knarka... Vi är ute efter en quick fix, men det finns inga enkla lösningar. Mina bästa råd till föräldrar är i stället att titta sina barn i ögonen och prata med dem och att inte få panik så fort de hör om något.

Fakta

Elza Dunkels arbetar på Institutionen för interaktiva medier och lärande vid Umeå universitet. Hon har forskat om unga på nätet under hela 2000-talet. Avhandlingen heter Bridging the distance – children’s strategies on the Internet.