De tidiga 70-talisterna, de som var unga innan e-post och internet slog igenom, tycks vara de sista ungdomarna som skrev långa, handskrivna brev till sina nära och kära. För dem var det enda sättet att kommunicera i skrift under exempelvis långa resor ute i världen. I dag är det naturligare att gå in på ett internetkafé och skriva om sina äventyr
i e-post, communities eller bloggar.
Visst är det mer fördelaktigt att skriva på datorn jämfört med att skriva för hand. Det går snabbare och blir det fel är det lätt att radera eller kasta om i texten. Utan större ansträngning blir slutresultatet dessutom prydligt och lättläst.
Handskriften kräver betydligt mer av oss, inte minst när det gäller att disponera en längre text. Samtidigt är det som med mycket annat: utövas inte kunskapen särskilt ofta blir tekniken lidande, det går långsamt och blir inte heller särskilt snyggt.
Enligt Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap med inriktning på läs- och läroprocesser vid Uppsala universitet, pågår ingen större debatt om handskriftens tynande tillvaro i Sverige. Däremot diskuteras frågan flitigt i Norge och Danmark. Caroline Liberg är dock inte orolig.
– Vi måste ställa oss frågan: ska vi sörja att handskriften försvinner?
Hennes eget svar är enkelt:
– Nej, jag tycker inte det. Det här är en del av utvecklingen och det viktiga är att vi kommunicerar, inte på vilket sätt vi gör det. Datorn har gjort att många som aldrig skulle skriva annars gör det. Faktum är att det aldrig har det skett så mycket skrivande som det gör i dag.
En annan forskare som pekar på jämställdhetsperspektivet i sin forkning är den norska högskolelektorn Rutt Trøite Lorentzen. Hon hävdar att det är bra att uppmuntra datoranvändning redan på ett tidigt stadium eftersom det underlättar för alla de barn som har svårt att lära sig skriva för hand. Elevernas möjligheter att uttrycka sig i skrift hamnar på så vis på en mer jämlik nivå.
Ändå är handskrivning fortfarande en av grundpelarna i skolans undervisning, även om det inte längre finns några centrala riktlinjer för hur stilen ska se ut. De flesta prov och uppsatser skrivs ännu för hand, ända upp på högskolenivå. Såvida det inte är hemuppgifter vill säga.
Caroline Liberg är inte säker på att det kommer att förbli så i framtiden. Hon ser det som en resursfråga – tillförs det fler datorer i skolan så är det naturligt att det skrivs mindre för hand.
Det verkar alltså som om skolvärlden är handskriftens sista utpost. Efter utbildningstiden använder vi papper och penna ytterst sällan, och när vi väl gör det handlar det oftast om kortare texter, som snabba anteckningar eller kom-ihåg-lappar. Till och med vår personliga namnteckning har i vissa fall ersatts av en lika giltig elektronisk signatur.
Men om vi varken behöver skriva för hand i vardagen eller arbetslivet, vad finns det då som pekar på att det gamla hantverket kommer att fortleva?
– Finns det ett kulturellt värde i att skriva för hand, vilket jag tror att det gör, så kommer det inte att försvinna helt. Intresset kring att texta vackert, kalligrafi, är stort och vissa skolor tror jag till och med har det som tillvalsämne numera, säger Caroline Liberg.
Förespråkarna betonar dock att handskriften är alltför viktig för både läskunnigheten och annan inlärning för att tillåtas försvinna. Forskningen har visat att ju fler sinnen som aktiveras, desto bättre blir inlärningen. Caroline Liberg ifrågasätter inte det, men hon tror att om vi slutar skriva för hand så börjar vi i stället använda ett annat sinne.
Till sist gör hon en jämförelse med när miniräknaren gjorde sitt intåg i skolvärlden:
– I början tilläts inte miniräknare under lektionerna eftersom det ansågs att eleverna inte fick lära sig räkna i huvudet. Sedan ökade toleransen mer och mer, för att slutligen vara ett naturligt hjälpmedel både under lektionerna och proven. Numera ifrågasätter knappast någon användandet av miniräknare framför huvudräkning, så varför skulle det inte bli likadant med datoranvändning framför handskrift?