Skolan som satsar storskaligt på it

Barn är intresserade av datorer och den digitala världen – och det man är intresserad av det lär man sig. Det säger Bo-Åke Andersson, rektor på Torsviks skola på Lidingö.

EU har lyft fram digital kompetens som en nyckel i det livslånga lärandet. Myndigheten för skol­utveckling, Skolverket och KK-stiftelsen grubblar för närvarande över vad som skulle kunna ingå i det begreppet.

På Torsviks skola har man redan skapat sin definition.

– Vi har slagit fast att det handlar om att ha 100 procent tillgång till datorer, säger Bo-Åke Andersson.

Att satsa småskaligt är ett misstag som skolor ofta gör, anser han.

– Det gäller att kommunicera en målbild av vad man vill uppnå och arbeta utifrån den. Därefter är det bara att trycka ner gaspedalen. Om man inte satsar ordentligt kostar det ofta bara en massa pengar i onödan. Då står utrustningen där och dammar och blir inte använd, säger han.

Han konstaterar också att det är svårt för lärarna att planera sina lektioner om det finns olika utrustning i olika klassrum.

– Pedagogerna måste kunna lita på att det som de behöver finns på plats och fungerar.

Torsviks skola har runt 800 elever från förskoleklasserna och upp till nian. I de första årskurserna smygs det in lite datakunskap, men det är först i fyran som det börjar läggas ordentligt krut på att undervisa eleverna.

Två heltidsanställda it-samordnare, Staffan Laring och Neppe Benchemski, utbildar personalen och har ansvar för inköp och strategier.

I skolan finns interaktiva datasalar, en stor och flera mindre, och varje klassrum från årskurs sex är utrustade med en dator, en E-plusskärm som är en interaktiv skrivtavla, en bildkanon som projicerar bild till en stor projektorduk och en ljudanläggning. Sammanlagt har skolan 45 bildkanoner och de flesta av dem är nätverks­anslutna.

Men det handlar inte om flashig teknik, enligt Bo-Åke Andersson. Det handlar om utveckling, pedagogik och lärarens möjlighet till intressant och intellektuellt stimulerande undervisning.

– En av lärarens viktigaste uppgifter är att leda klassen och det går inget vidare om man står vänd med ryggen mot eleverna. Våra lärare står rättvända. De står bredvid datorn vända mot klassen så att de kan entusiasmera, sälja in ämnet, ha en bra kontakt med eleverna och kan fånga upp dem som inte hänger med, säger Bo-Åke Andersson.

Läraren är placerad vid sidan av visningsduken, och med hjälp av en dator kan läraren lägga upp bilder och skriva text på E-plusskärmen med en penna – som på en klassisk whiteboard i miniatyr.

Skillnaden är att med den här tekniken går det alltid att bläddra tillbaka till det som skrivits innan och det som gjorts sparas också så att elever som är sjuka kan gå in och se vad klassen arbetat med. Alternativt så skickas ett mejl hem med lektions­underlaget. Lektionen kan också snabbspolas upp som en sammanfattande, repeterande och avslutande genomgång.

När eleverna redovisar sina uppgifter sker det på den interaktiva tavlan och de gör i ordning sina presentationer i någon av skolans datasalar. Projektorduken, som är dagens svarta tavla, har en visningsyta på mellan 90 och 220 tum och har högtalare.

– Den är som en enorm storbilds-tv och det spelar stor roll när klassen exempelvis ska se på utbildnings-tv. När man kommer sex meter bort från visningsytan är det svårt att se på en liten vägghängd interaktiv skärm, men hos oss ser alla utan att behöva flytta runt i salen, säger Bo-Åke Andersson och framhåller att det också skapar ordning och arbetsro i klassrummet.

Ett exempel han lyfter fram är den klassiska svampdissektionen.

– Förr fick alla elever stå på rad fram till mikroskopet för att se svampens olika delar, alternativt skickades svamparna runt i klassrummet. Det tog tid och var ofta okoncentrerat. I dag kopplar man in en liten kamera i ett mikroskop så att alla kan se hur det ser ut framme på tavlan samtidigt och läraren kan peka på de olika delarna och förklara sammanhang och detaljer.

I de interaktiva datasalarna kan läraren se på sin dataskärm vad eleverna gör på sina datorer. Det går att till exempel se om någon surfar runt utan att hålla sig till uppgiften men det går också att se om någon är lite extra kreativ – då kan läraren kan klicka upp den elevens skärm på den interaktiva tavlan så att alla kan få ta del av den lösningen.

Det går att spela in hur en elev arbetar och visa det pedagogiska förloppet för de andra eleverna.

– Dagens teknik medger också att våra elever genom ett dataprogram kan ta fram sin inlärningsstil. I dialog med föräldrarna kan det ligga till grund för att skapa så goda studieförutsättningar som möjligt för barnen i deras hemmiljö, säger Staffan Laring.

För barn som har läs- och skrivsvårigheter erbjuder skolan talsyntes – där en röst läser upp det eleven skriver. Om eleven stavat fel så det hörs detta när texten läses upp av rösten på talsyntesen och det finns också ett speciellt rättstavningsprogram som komplement.

Eleverna på skolan får också läroböckerna inlästa digitalt och kan kvittera ut en så kallade Daisyspelare, en avancerad cd-spelare med funktioner för att ”läsa med öronen” och navigera i de digitala läromedlen.

Skolan har 45 Daisyspelare och kräver ingen utredning av barnens läs- och skrivsvårigheter för att de ska få använda dem.

– Det räcker med att en av våra duktiga speciallärare gör en pedagogisk bedömning, understryker Bo-Åke Andersson.

Dessutom deltar Torsviks skola i ett projekt som heter Podsändningar i skolan, som drivs av Rektors­akademien, Apple, Umeå universitet och Myndigheten för skolutveckling.
Skoluppgifter visualiseras i små inspelade episoder med övningar – exempelvis får eleverna följa med dataavdelningen när de ska handla in utrustning och så blir det en lektion kring momsberäkning.

De här uppgifterna ligger på skolans hemsida och eleverna kan komma åt dem hemifrån eller om de är bortresta. Man kan ladda ner filmerna till en Ipod men det går även bra till en vanliga mobiltelefon.

– För de flesta människor är det lättare att lära sig när man ser problemet och inte bara läser om det, dessutom kan det kännas enklare att plocka upp Ipodden än skolboken på bussen hem.

Men hur har en kommunal skola råd att storsatsa på ny teknik och dessutom ha anställda it-samordnare? Enligt Bo-Åke Andersson handlar det om att planera sina investeringar.

– Att vara rektor på en skola kan jämföras med att vara företagsledare, vi bollar runt med omkring 100 miljoner kronor inom skolområdet och då bör man ju kunna ha kvar mellan tre och fem procent av det för investeringar – ett plus ett är lika med tre, säger
han.
– Dessutom måste man tänka långsiktigt när man investerar. I skolan arbetar vi hela tiden med ettårsbudget men det är ändå lätt att räkna över flera år. Får man till exempel 50 000 i intäkter för en elev så blir det 200 000 över fyra år. Investeringar måste slås ut äver flera år.

Bo-Åke Andersson poängterar att det finns många fördelar med att ha kompetens i huset.

– Vi skulle till exempel behöva hyra in utbildningskonsulter för våra lärare annars men våra egna it-samordnare kan vi hyra ut som konsulter i stället. De ser också till att vi satsar på rätt saker och de letar alltid reda på de mest förmånliga priserna.

Lidingö har en central it-enhet för skolan som står för uppkopplingen mot nätet och som sköter program­licenser och liknande men vilken utrustning som ska användas är skolornas beslut.

– Vi kan konstatera att det ofta går att få bättre priser i och med att Torsviks skola ligger så långt fram så det går att ordna med till exempel sponsoravtal och liknande. Vid stora inköp kan prissättningen per enhet alltid diskuteras. Jag skulle gärna samordna mig med ännu fler skolor så att vi kunde göra ännu större inköp, säger Bo-Åke Andersson