I 34 år har Justin Rattner arbetat på Intel, där han i dag är teknisk direktör. Och i decennier har han predikat om parallella system och multiprocessorer.

Först nu får han gehör för sina idéer, berättar han i en intervju med IDGs Gary Anthes.

Ser vi slutet på utvecklingen mot snabbare processorer?

– Ökningen kommer att vara blygsam, fem till tio procent per generation. Strömförbrukning är ett så svårt problem att det inte blir några radikala språng. Om du ökar klockfrekvensen med två procent samtidigt som strömförbrukningen ökar med fem procent är det en dålig avvägning.

– Jag måste hela tiden inpränta i Bill Gates att det inte finns någon magisk transistor och aldrig kommer någon, trots att han önskar det.

Vad oroar sig Gates för?

– Först och främst skulle en stadig ökning av takten när det gäller enkelspårig bearbetning vara bra för alla existerande program. Dessutom kommer flerkärniga processorer att kräva helt nya verktyg för programmering. Med tanke på hur dåligt det är ställt med parallella datorprogram krävs det enorma investeringar i hela datorindustrin.

– Slutligen måste dessa verktyg användas av människor som vet hur man gör. Att skola om dagens programmerare och utbilda en helt ny generation är också en gigantisk utmaning. Det kommer att ta år, eller decennier, att komma så långt att alla programmerare utgår från att parallellprogrammering, inte seriell, är det normala.

Hur många kärnor har processorerna om fem år?

– Vi har talat om terascale, biljoner operationer per sekund, i ett par år och vi har visat upp chips med 80 kärnor. Vår kommande produkt heter Larrabee. Den har inte 80 kärnor. Sådant kan vi göra inom forskningen, för där spelar kostnaden ingen roll. Vi hoppas att vi kan stimulera mjukvaruutvecklare att komma ut med teratillämpningar på marknaden. Larrabee kommer i produktion under 2009.

Med hur många kärnor?

– Det kan jag inte berätta. Det får räcka med ”fler än tio”. Vid tio går gränsen mellan vad vi kallar för multicore och manycore. Det är bättre att se Larrabee som en familj med varierande antal kärnor beroende på användningsområde.

Är alla nya program skrivna för flerprocessorsystem om fem år?

– Ja, men folk kommer inte att skriva om äldre program särskilt ofta. Jag tror inte att en ordbehandlare behöver 16 processorer.

Innebär detta att vi behöver en ny sorts programmerare?

– Ja, det är något helt nytt. Vi har försökt få den akademiska världen att inse det här. Där tände de på parallell programmering för 20 år sedan. Men det blev inget av det, det stannade inom forsknings­datorerna.

Vad har hänt sedan dess?

– I dag har varenda dator du köper två, fyra eller åtta kärnor. För 20 år sedan var marknaden inte tillräckligt stor för att motivera tillräckligt mycket forskning och utveckling för att få kritisk massa.

– Nu finns det ekonomiska skäl att satsa på det. Vi vet att vi kan sälja hundratals miljoner processorer som folk inte kan programmera.

Vad gör de forskarna på universi­teten i dag?

– Fram till helt nyligen undervisade de inte ens i parallellprogrammering. Man kunde bli fil kand i datavetenskap utan att ha skrivit ett endaste parallellprogram. Nu finns det hundratals universitet i världen som tar med parallellprogrammering i läroplanen. Intel och andra företag hjälper till att finansiera program för att få ny fart på forskningen inom parallellprogrammering och parallella arkitekturer.

– När vi gick ut till universiteten med det här sa de, ”bra, för vi har inte talat om detta”. Ingen ville tala om det. Alla köpte dual-core hit och quad-core dit, men ingen sa att det egentligen saknas teknik för att handskas med detta.

Vad gör ni för forskning internt?

– Ta en titt på vårt CT, en variant av programspråket C för ”throughput computing”. Det höjer abstraktionsnivån så att programmerarna inte behöver ta itu med parallellismen direkt. Man kan tänka på ett naturligt sätt på datastrukturer och det påverkar produktiviteten enormt.

– Man kan uttrycka dataparallellism mycket enkelt. Det annorlunda är att det hanterar alla slags datastrukturer på ett nästan skarvlöst sätt

Fakta

Utvecklingen mot allt snabbare processorer leder till oproportionerligt hög strömförbrukning. Även om det går att konstruera mycket snabbare processorer än i dag blir kostnaden i form av hög strömförbrukning och värmeutveckling, som måste kylas, för hög.
I stället går utvecklingen mot
processorer med flera kärnor, alltså två eller flera processorer,
i en kapsel. Två relativt långsamma kärnor kan göra samma jobb som en snabb, men med lägre sammanlagd strömförbrukning. De flesta nya processorer för persondatorer har två eller fyra kärnor.
Experimentella processorer
som Intels Polaris har upp till
80 processorer. Det kräver nya metoder för programmering och kompilering för att processorerna ska utnyttjas effektivt.