Räddningstjänstens it-system kretsar mest kring den egna verksamheten. I stället borde de utformats utifrån det sociala samspelet som sker på en olycksplats och som ofta involverar polis och sjukvårdare men också andra krishanteringsaktörer. Det konstaterar Jonas Landgren vid IT-universitetet i Göteborg i sin avhandling Designing information technology for emergency response.

En stor vinst finns att göra under framkörnings­fasen, enligt Jonas Landgren. En hel del dubbelarbete kan undvikas och om de olika systemen kommunicerar med varandra kan alla inblandade vara bättre förberedda när de kommer fram till en olycksplats.

– Vid många insatser har räddningstjänsten väldigt lite information om vart de är på väg och hur det ser ut på platsen. De får förlita sig mycket på sin egen kunskap. Och när de kommer fram kan läget ändå vara ett annat.

Om det fanns system som gav de inblandade i räddningsinsatsen mer information om vart de ska, vilka aktörer som är där eller är på väg och vilka åtgärder som vidtagits skulle räddningstjänstens personal vara bättre förberedd och därmed kunna börja arbeta snabbare.

– Räddningstjänstens arbete är tidskritiskt, men inte stressigt. Det är en utmaning att utveckla teknik som fungerar bra i den miljön. Dessutom får ny teknik inte göra att arbetet tar längre tid.

– Systemen som finns sitter antingen fast i bilarna eller så är de för klumpiga för att ta med sig ut på en skadeplats, som exempelvis en tablet pc. Det fungerar inte i den här typen av arbete. Räddningspersonalen lämnar bilen när de kommer fram och de går sällan tillbaka förrän de är klara. Och de vill helst inte hänga på sig en terminal till. Redan i dag kan de ha flera mobiler och kommunikationsradioapparater för att komminicera.

Ett sätt att underlätta för mobila tjänster är att informationstjänsterna automatiskt skapar eller loggar användbar information, utan att någon måste mata in den.
Blåljusmyndigheternas nya system Rakel samordnar radiokommunikationen men när det gäller informationssystemen är det skralt med integrationen, enligt Jonas Landgren. Och det är en en viktig aspekt när det gäller den här typen av system.

– De som har byggt radiokommunikationen verkar inte ha brytt sig om informationssystemen. De lever parallella liv men de måste snarare smälta samman i framtiden. Det är olika tekniker men skulle ur användarens perspektiv kunna vara en enda terminal.

I Sverige är Ericsson och Saab de största leverantörerna av den här typen av mobila beslutsstöd. Men än finns det en del att göra innan de är så effektiva som de skulle kunna vara, anser Jonas Landgren. Till stor del beror det på brister i samarbetet mellan forskare, krishanteringsmyndigheten och industrin.

– Just nu drar alla åt olika håll. Men det finns ambitioner från alla håll att utöka samarbetet för att förstå varandras behov och förutsättningar bättre.