Pionjärparad: Toni Bergman, SKF, Rustan Hedrenius, SAS, Björn Sellgren, Volvo, Bengt Olsen, QZ, Jacob Palme, KTH, och Tomas Ohlin, STU, på historieprojektet. Moderator var Lars Ilshammar.

Många tror nog att e-post funnits sedan utminnes tider, men faktiskt var det en funktion som växte fram gradvis i de befintliga systemen. Som professor Jacob Palme konstaterar på ett seminarium i det stora historieprojektet:

– Ingen har någonsin köpt in datorer eller utrustning för att skicka post. Meddelandefunktioner tillkom som en sidoeffekt.
Han borde veta, eftersom han var en av skaparna av Kom-systemet på QZ, Stockholms Datacentral.

Tesen bekräftas av Björn Sellgren, som i mångas ögon är ”Mr Memo”.

– Vi körde 3270-terminaler på Volvo och kom på ett sätt för en terminal att skicka sin adress till supportavdelningen. Då var steget inte långt till en funktion där supporten kunde lägga ut ett meddelande på skärmarna om till exempel driftsstörningar. Det var ”en till många”.

– Senare byggde vi ett system med individuella mejlboxar och då började det ta fart. Framför allt mellancheferna blev entusiastiska användare och när de hade mejl så måste alla ha terminaler.

Han nämner bara i förbigående att systemet, som döptes till Memo, blev en succé som drog in 30 miljoner om året från kunder som Renault, Peugeot, VW, banker, försäkringsbolag och en stor del av den svenska industrin.

På SAS jobbade Rustan Hedrenius från 1973 med det som blev grunden till ett postsystem.

– Flygbolag lever på kommunikation och det finns många som måste veta vilka som ska åka varifrån och vart och när. Dataavdelningen växte faktiskt fram ur kommunikationsavdelningen. Nu kunde vi kommunicera mellan våra Alfaskopterminaler och hittade ett sätt att spara namngivna sidor eller skärmbilder. Vi tog det ett steg längre och gjorde anslagstavlor. Det här var runt 1976 och riktig fart blev det när det började dyka upp roliga historier på fredagarna, berättar han.

Då kommer ett inlägg från publiken:
– Jag heter Rolf Granlund och var säkerhetschef på den här tiden. Det var jag som varje morgon fick rensa systemet från mer eller mindre skabrösa anslag!

Parallellt med Volvo arbetade SKF med kommunikation inom koncernen, i SKFs fall med hyrda linor mellan datacentralerna i Europa.

– Vår vd Lennart Johansson samordnade dotterbolagens system 1977 och vi byggde ett eget nät. Som ett komplement fick vi meddelandesystem 1978 och jag minns när jag köpte det första modemet. Det klarade 9 600 bit/s och kostade 160 000 kronor! Med tiden gick vi över till cc:Mail, vilket var en flopp, och sedan till Notes som fortfarande har 25 000 användare, berättar Toni Bergman.

Stockholms Datamaskincentral, även kallad QZ, drevs av Foa, KTH och universitetet. Hur Jacob Palme och Torgny Tholerus byggde Kom-systemet har berättats i många sammanhang, men sällan har dessa tre nyckelfigurer setts på samma estrad: förutom Jacob Palme också Tomas Ohlin, som satt på STU och fixade 10 000 dollar till en licens för meddelandesystemet Forum Planet, och Bengt Olsen som blev chef för QZ 1974.

– Redan 1968 i Berkeley hade vi lattjat med post men bara i en stordator. 1974 var jag på National Institute of Health i USA och fick beskedet att jag blivit chef för QZ. Jag bad min amerikanske kollega om råd, ung och grön som jag kände mig, och han svarade: Du behöver beslutsamhet och e-post. Så jag fick med mig en bandrulle med deras NIH-mail under armen och det installerade vi på QZ, berättar Bengt Olsen.

– Året därpå kunde jag köpa Forum tack vare pengarna från Tomas Ohlin och sedan använde vi Forum för att skapa vårt eget Kom. Vi bad helt enkelt om synpunkter, kritik och förslag och fick tusen svar som blev utgångspunkten för Kom­systemet.

Fakta

Forskningsprojektet Från matematikmaskin till it drivs av Tekniska museet, Dataföreningen och Avdelningen för Teknik- och vetenskapshistoria vid KTH.

Hittills har 26 vittnesseminarier genomförts inom de olika fokusgrupperna. Där har pionjärerna berättat och diskuterat.

Det flyter också in självbiografier från många andra på ithistoria.se där även du kan bidra med minnen.