Snabbspolning av 40 000 års utveckling. Människan slänger spjutet och odlar upp en åker. Hon kastar plogen och går in i en fabrik. Hon kasserar stämpelkortet och sätter sig vid en dator. Tre historiska revolutioner.

Till skillnad från människans främsta arbetsverktyg i dag, datorerna, vars tekniska utveckling under de senaste 50 åren har skett explosionsartat, har hjärnan bakom hela utvecklingen förblivit exakt densamma. Att reda ut vad det innebär är främsta utmaningen för Torkel Klingberg, som har forskat kring arbetsminne och simultankapacitet i närmare 15 år. Han forskar kring hur vi människor kan hantera allt mer information utan att fatta felaktiga beslut.

– Hjärnan är utvecklad för aktiviteter som ägde rum för 40 000 år sedan, under stenåldern. Den är inte skapad för att klara dagens informationskrav. Vi befinner oss i en brytpunkt där vi inte kan fortsätta öka utan måste börja ta hänsyn till människans begränsade kognitiva resurser, säger han.

Flödena ökar ständigt på en arbetsplats år 2008 – både i e-postkorgen och med möten, interaktioner och telefoner att hantera och att ta hänsyn till. Samtidigt ökar kraven på att individen fattar egna beslut och tar ansvar för sin arbetssituation. I dag finns tecken på att hjärnan i viss utsträckning börjar anpassa sig till de ökade kraven. Intelligensen har ökat med tre procent per decennium under de senaste årtiondena, visar forskning. Men den verkliga begränsningen för den mänskliga kapaciteten ligger i vår minneshantering.

Psykologerna delar in minnet i olika typer. Långtids­minnet är en lagringscentral som anses vara närmast oändlig – i alla fall har man inte hittat några gränser för hur mycket en individ kan minnas. Andra minnen med stor kapacitet är det episodiska minnet, förmågan att komma ihåg händelser och historier, och det semantiska minnet, förmågan att komma ihåg språk.

Men till skillnad från de här stora lagringscentralerna är hjärnans arbetsminne som en liten jonglör som är jätte­bra på att hålla några få bollar i luften, men som lätt tappar all information när bollarna blir för många.

Arbetsminnet är också en flaskhals eftersom det är där all information lagras, antingen en kort stund för att användas direkt, eller för att omkodas till hjärnans lagringssystem. I likhet med den första pc:n kan arbetsminnet hantera ett fåtal minnesbitar. Ändå ska det hålla reda på centrala aspekter av vårt liv som uppmärksamhet, problemlösningsförmåga och förmågan att minnas viktiga instruktioner och sekvenser.

En av Torkel Klingbergs teser är att it-samhällets ökande informationsflöden ställer betydligt högre krav på arbetsminnet.

– För det första ökar mängden information. Vi måste navigera genom allt fler menyer i ständigt nya program, men också med ny hårdvara i form av nya kameror.

– Vi exponeras dessutom för ständiga signaler och distraktioner från mobiltelefoner, kontorsgrannars samtal och reklam på internet. Slutligen ökar kraven på det mänskliga simultanutförandet.

Amerikanska forskare har kommit fram till att en person i genomsnitt utsätts för 20 distraktioner i timmen, eller en var tredje minut. Följden kan bli att personer kan bli glömska och få svårigheter att koncentrera sig.

En av trenderna är ”multitasking”, att en anställd gör många saker samtidigt. Det kan handla om att sitta i en telefonkonferens och att samtidigt göra andra saker, som att läsa e-post, prata i mobilen eller läsa arbets­dokument.

– Den tekniska utvecklingen uppmuntrar folk att göra flera saker med allt fler verktyg, från mobiltelefoner till bärbara datorer med ständig uppkoppling. Förr i tiden tittade folk bara på tv, men även i vardagslivet i dag är det vanligt att man exempelvis äter eller läser tidningen samtidigt som man titta på en kanal, eller växlar mellan flera kanaler eller aktiviteter, säger Torkel Klingberg.

Arbetsminnet går visserligen att träna upp i begränsad omfattning. Enligt en klassisk vetenskaplig artikel, som handlar om det magiska talet sju, kan människans arbetsminne hantera sju plus eller minus två saker.

Genom olika typer av minnesträning, schackspel och annat går det att öka minnesförmågan något. Men generellt gäller att för mycket information leder till stress, glömska eller felaktiga beslut. Ändå är Torkel Klingberg positiv.

– Det är viktigt att se till möjligheterna att utvecklas. Rädsla för teknik är inte bra, utan det gäller att tekniken anpassas till de begränsningar som människor faktiskt har. Tekniken ger också möjligheter att förenkla informationshanteringen.

Tidigare låg begränsningarna i tekniken men nu är det den begränsade bandbredden i hjärnan som vi måste börja hantera. Det tror Torkel Klingberg är nästa stora steg i utvecklingen.

Det här märks också i hur olika specialverktyg utformas.
Ett exempel är stridspiloter, som alltid tidigare har hanterat merparten av informationen själva genom att följa olika instrument. Men ett modernt stridsflygplan är så avancerat och kräver så många beslut att den mänskliga hjärnan aldrig skulle klara det.

– En av de utmaningar vi arbetar med är att utforma en cockpit för stridspiloter utifrån hur mycket information det faktiskt är möjligt att hantera. Eller att för soldater mäta hur mycket information de får samt att ge stöd för att att sålla, prioritera och presentera.

Ett annat exempel är hur verktyg för beslutsstöd förs ut i allt fler företag. Där måste man lära sig ta hänsyn till att människor som befinner sig i en simultansituation och som tvingas att hantera fler olika strömmar av information samtidigt inte kan prestera maximalt.

– Vill man ha bra beslutsfattare i ett företag måste
man se till att reducera distraktioner och simultankrav.
I sin bok Den översvämmade hjärnan, som kom ut förra året, blickar han även framåt.

– Vi ser att det blir ännu högre krav på människor att börja träna våra hjärnor. På ena sidan finns olika typer av mental dopning för att öka förmågan, på andra förenkling av tekniken för att skapa mer enkelhet.

Här tror han att den tekniska utvecklingen i allt högre grad kommer att ske inom teknik som faktiskt är anpassad till människans begränsningar.

– Ett exempel på den utvecklingen är bilar, som från början var extremt komplicerade. De krävde att man vevade, smorde och värmde motorn innan den kunde startas. Det krävdes oftast egen chaufför som tog hand om alla tekniska problem.

– Nu trycker vi bara på en knapp och vrider om nyckeln och kör. Vet knappt vad som finns under huven, det ska bara funka. Vi är på väg mot samma förenkling i den datoriserade världen, även om den inte har kommit lika långt.

Tekniken kan alltså möjliggöra att vi kan frigöra kapacitet för att hantera beslutsfattande, i stället för att behöva hantera allt fler problem. Det behövs, för det finns inga tecken på att informationen i sig blir mindre eller långsammare.

Torkel Klingberg anser också att de nya kraven bör förändra framtidens skola. Skolan är ganska bra på att lära ut koncentrationsförmåga, arbetsminne och andra grundläggande förmågor. Men den är sämre på att träna kognitiva förmågor systematiskt.

– Det kanske vore läge att införa ett nytt ämne, hjärngympa, att lära elever hur de kan träna sina hjärnor och hur hjärnan faktiskt fungerar. Att träna uppmärksamhet, att prioritera och sortera. Att inte bara lära sig fakta till långtidsminnet, utan även att öka förmågan till problemlösning, säger han.

Det går faktiskt att träna upp arbetsminnets kapacitet med mellan 10 och 20 procent.

– I grund och botten är jag optimistisk. Jag säger inte att utvecklingen är fel, eller att vi ska stänga av tekniken.
Jag tror att dataspel och teknik är bra och att teknik­utmaningar har en tränande effekt. Men det gäller att hitta en balans mellan utmaningar och förmåga, det är då vi kan utvecklas bäst, säger Torkel Klingberg.

Fakta

Namn: Torkel Klingberg.
Arbetar som: Professor i kognitiv neurovetenskap på Stockholm Brain Institute på Karolinska institutet i Stockholm.
Ålder: 40 år.
Bakgrund: Utbildad till läkare och har därefter disputerat i neurovetenskap på Karolinska institutet. Forskat under några år i USA och har därefter forskat inom området kognitiv vetenskap, inriktat på hjärnans utveckling och formbarhet.
Bor: Villa i Bromma.
Fritidsintressen: Paddlar, seglar, dyker, läser mycket skönlitteratur.
Pågående forskningsprojekt: Just nu arbetar han med flera projekt om hur vi kan träna hjärnan, om barns hjärnor och deras utveckling, med inriktning på minne, förmåga och skolprestation.
Ett av de större projekten är i Nynäshamn, där han i samarbete med sju psykologer undersöker 400 barn såväl med psykologiska och genetiska tester som med hjärnskanning.