Edward Lorenz var meteorolog, inte matematiker. Han upptäckte kaosfenomenet när han arbetade på datoriserade väderprognoser.

Resultaten blev inte som han väntade sig. Om han angav ett ingångsvärde med fem decimaler blev resultatet helt annorlunda än om han angav ingångsvärdet med sex decimaler.

I normal matematik blir skillnaden försumbar. Vi bryr oss inte om temperaturskillnader på en tiotusendels grad. Men vissa komplicerade ekvationer, och vissa som inte är så komplicerade, är så känsliga för skillnader i ingångsvärden att de verkar vara kaotiska. Ändå följer resultaten av exakta matematiska beräkningar.

I princip kan verkligen en fjärils fladdrande i Brasilien utlösa en serie effekter som orsakar en virvelstorm i Texas.

Mest kända tillämpningen av kaosteori är Mandelbrotmängden, en oändligt invecklad geometrisk figur som bygger på en enkel ekvation.

Edward Lorenz skrev en artikel om fenomenet 1962 men det dröjde lång tid innan någon brydde sig om den. Kaosteorin blev en modevetenskap 1987 när James Gleick skrev boken "Kaos".

I dag är det allmänt accepterat att många fenomen - till exempel vädret - följer kaosteorins principer.

Sanningen att säga var Edward Lorenz inte först. Den store franska matematikern Henri Poincaré (1854-1912) upptäckte samma fenomen i slutet av 1800-talet. Men Poincaré hade inte de datorer som behövs för att utforska ekvationerna.

Edward Lorenz var sedan 1948 professor vid MIT. 1983 belönades han med det svenska Crafoordpriset på 500 000 dollar. 1991 fick han Kyotopriset.