Skillnader mellan licenstyper gör det svårare att få öppna program att fungera tillsammans.
Öppna och fria program kan vara licensierade med ett stort antal olika licenser.
I en förteckning på organisationen Free Software Foundations, FSF, hemsida nämns 36 licenser som är kompatibla med organisationens licens general public license, gpl.
Det finns också en förteckning på 28 licenser som inte är kompatibla med gpl.
Med kompatibel menas att det är tillåtet att distribuera och använda program tillsammans.
Att det inte är tillåtet i flera fall minskar spridningen av öppna program.
– Att till exempel använda integrationskomponenter som är licensierade under gpl är inte möjligt om inte alla komponenter som ska integreras har släppts under gpl-kompatibla licenser, säger Mats Östling, it-strateg på Sveriges Kommuner och Landsting.
Ett annat stort problem är att många licenser, som gpl, innehåller en ”smittoeffekt” som kallas för copyleft. Det innebär att det bara är tillåtet att ändra i ett program så länge som det ändrade programmet släpps under samma licens.
Ett företag som vill kopiera in kod från ett öppet program till ett eget stängt program kan inte göra det, så länge som företaget önskar att den stängda koden ska förbli stängd.
Det finns två möjliga följder av detta.
Den ena är att låta bli att använda kod som rent tekniskt skulle kunna fungera utmärkt.
Den andra följden är att söka tekniska lösningar som inte är optimala, för att komma runt licensproblemen.
– Många utvecklingsföretag vill använda öppna program, men kan inte göra det på grund av copyleft, säger Agne Lindberg, jurist på advokatbyrån Delphi & Co, som arbetar med rådgivning om öppna och fria program.
Kunder som vill satsa på öppna program har två alternativ för att undvika juridiska problem med licenser.
De kan antingen kontrollera licenserna själva eller lita på att en programleverantör gör det.
Hans Lyttkens, it-chef på Gotlands kommun, berättar till exempel att kommunen köpt Suse Linux från Novell och därför anser att den inte behöver kontrollera licenser på egen hand.
Jonas Bosson som är ordförande för Förening för en fri informationsinfrastruktur, FFII, påpekar att det inte bara är öppna och fria program som har problem med licenser.
– Alla typer av licenser skapar problem. Men det är bra med diskussionen, den visar att många börjar förstå vad gpl är, säger Jonas Bosson.
Villkoren för att använda ett program anges nästan alltid i programmets licens.
Det som främst skiljer öppna och stängda licenstyper åt är att de öppna, eller fria, tillåter användare att göra egna ändringar i programmen och att distribuera dem vidare. Det gör inte licenser för stängda program.
Man kan dela in fria och öppna licenser i fyra kategorier:
- Tillåtande. Program kan förvandlas till stängda. Apache 2.0 är ett exempel på en sådan licens.
- Svagt skyddande. Ett exempel är lpgl. Tillåter inte att ett program eller ett kodbibliotek förvandlas till stängt, men tillåter att det är en del av ett större stängt system. Den här kategorin är en blandning av tillåtande och starkt skyddande licenser.
- Starkt skyddande. Tillåter inte att program förvandlas till stängda. Det främsta exemplet är gpl.
- Nätverksskyddade. Som starkt skyddande, med tillägget att reglerna gäller vid integration via ett nätverk. Det främsta exemplet är Affero gpl eller agpl som den kallas.
Källa: David A Wheeler
