Regeringsutredaren Gudrun Antemar gör i sitt lagförslag, som lämnades redan i november 2007, en poäng av att utlämningen av trafikdata ska göras med stöd i befintlig lagstiftning.
Det innebär i praktiken att polisen, eller en annan myndighet med befogenhet, varken behöver ett domstolsbeslut eller en misstänkt person för att operatören ska tvingas lämna ut trafikuppgifter.
Om polisen hänvisar till rättegångsbalkens lag om hemlig teleövervakning krävs det att den person trafikuppgifterna gäller är skäligen misstänkt för ett brott som ger minst sex månaders fängelse, eller för dataintrång, barnpornografibrott eller narkotikabrott.
Åtgärden att begära ut trafikdata måste vara av synnerlig vikt för utredningen. Beslutet att lämna ut uppgifter fattas av en domstol.
Men om polisen hänvisar till lagen om elektronisk kommunikation behöver det inte finnas någon misstänkt person.
Åtgärden behöver heller inte vara av synnerlig vikt för utredningen.
Domstol behöver inte blandas in, polisen får fatta beslutet själv. Däremot ska det gälla ett brott som ger minst två års fängelse.
En rad remissinstanser såg-ade förslaget till loggningslagen som den såg ut när den gick på remiss.
Advokatsamfundet kallade den ett paradigmskifte och varnade för risken med ändamålsförskjutningar, att informationen som lagras kan komma att användas till annat än det ursprungligen var tänkt.
Datainspektionen såg lagen som ”ett historiskt beslut” som skulle innebära ”en väsentlig inskränkning av den grundläggande rätten till respekt för privatliv och korrespondens”.
Journalistförbundet sågade lagen med hänvisning till meddelarfriheten och källskyddet.
Säkerhetspolisen, Skatteverket, Försvarsmakten och Åklagarmyndigheten hör till de remissinstanser som är positiva till loggningslagen.
