I fjol genererade den ett rörelseresultat på 40 miljarder kronor.
Ordförande och vd var Richard Fuld, en före detta stridsflygare som gjorde hela sin civila karriär på Lehman Brothers. IBMs tidigare vd John F Akers satt i styrelsen.

För ett år sedan kom signaler om att allt inte stod rätt till. Banken hade enorma belopp investerade i obligationer vars säkerhet var amerikanska småhus. Högt belånade husägare fick svårt att betala när räntorna steg och huspriserna sjönk.
Banken gjorde en nedskrivning på 25 miljoner dollar för så kallade subprime-lån (högrisklån) som fallit i värde.

Då beslutar bankledningen att ta en rövare. I stället för att ta förlusterna och minska sina innehav behöll den sin gigantiska exponering mot subprime-marknaden.

Kanske gjorde den det i förhoppningen om att huspriserna skulle vända upp igen.

Så blev det inte. Vid nästa kvartalsbokslut tvingades banken skriva ned 2,8 miljarder dollar i osäkra fordringar. Sedan gick det fort utför. Förra veckan var det klart att den anrika banken inte skulle klara sig.

Alla kriser följer samma mönster – även finansiella kriser. En kris innebär att de utsatta individerna måste ta sig igenom fem faser. Det finns inga genvägar.

1. Förnekelse. Ingen vill se sanningen. Alla berörda jobbar på som om inget hänt.

2. Isolering. Krisen är identifierad. Lägg den snabbt i knäet på någon långt borta.

3. Jakt på syndabock. Krisen vill inte försvinna. Hitta någon att skylla på.

4. Blodspillan. Krisen kräver sin tribut. Någon tvingas klä skott för det inträffade.

5. Lösning. Först nu kan fokus riktas på att lösa själva krisen.

Cheferna på Lehman Brothers verkar aldrig ha tagit sig ur förnekelsefasen. De försökte övertyga sig om att subprime-krisen skulle gå över. Om de identifierat krisen hade de mycket väl kunnat lösa den. Nu är den bank de var satta att sköta borta.