Sverige är ett land där ”It i ett internationellt perspektiv ska ligga i framkant”, skriver regeringen i budgetpropositionen. Exklusive kostnader för kassaservice i glesbygd är budgeten för 2009 på 281 miljoner kronor.

Det ska jämföras med 2007 då utfallet var 320 miljoner och 2008 då det budgeterades 283 miljoner (inklusive skatte­reduktion för bredband).

”It och elektronisk kommunikation blir alltmer betydelsefullt för samhällets utveckling

[ …] Det är också av stor betydelse för landsbygdens tillväxt[…] Staten ska ha ett ansvar på områden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden”, skriver regeringen.

Har den verkligen förstått sina egna ord i budgetpropositionen? Förstår regeringen att i dagens globala värld är effektiva elektroniska kommunikationer en fundamental del av det moderna samhällets infrastruktur?

Till exempel kommenterar regeringen överhuvudtaget inte varför man inte följer utredningen ”Bredband 2013” och säkerställer att glesbygdens bredbandsförsörjning tryggas på ett konkurrens­neutralt sätt.

Trots allt finns 40 000 arbetsplatser och över 100 000 medborgare i de berörda områdena.

Det har också i olika aktuella utredningar föreslagits att telekombranschen, en mycket viktig del i informationssamhället, ska stå för synnerligen stora kostnader avseende bland annat brottsbekämpning – ett traditionellt statligt åtagande.

Samtidigt föreslås i en utredning att staten ska dra in stora pengar från samma bransch genom ett auktionsförfarande för frekvenser. Kanske i sig en bra idé men de facto ett kostnadsdrivande förslag.

Det är uppseendeväckande att regeringen:

• Minskar stödet till hushåll genom indragning av hem-pc- och bredbandssubvention.

• Minskar de totala anslagen till informationssamhällets politik, medan andra infrastrukturområden expanderar kraftigt.

• Inte följer rådet från Åke Hedéns utredning om ”Bredband 2013” som avser glesbygdens bredbandsförsörjning.

• Eventuellt kan komma att dra in stora pengar från en internationellt konkurrensutsatt bransch enligt ovan nämnda förslag.

Vi är besvikna över att regeringen inte förstår att elektroniska kommunikationer är en fundamental del av en modern infrastruktur och att regeringen inte tar några initiativ för att säkerställa det man själv konstaterar är ett statligt ansvar.

Anne-Marie Fransson
förbundsdirektör, IT & Telekomföretagen inom Almega