Sjukvårdspersonal riskerar ryggskador på grund av olämpliga lyft. En annan grupp är, eller var, de som jobbar med musstyrda datorer. För fem år sedan var det gott om larm, men de är betydligt färre i dag.
Larmen om utsattheten för olika yrkeskategorier får genomslag först när det rör sig om stora grupper. Små gruppers problem blir aldrig synliggjorda. Supportpersonalen på Com Hem är exempel på en liten men utsatt grupp som lider i det tysta. Den som jobbar där kanske aldrig får känna ”vad kul att gå till jobbet i dag” när de slår upp sina blå på morgonen. Den slutsatsen är enkel att dra.
I våras fick jag en anmodan att skicka in min digitalbox, en Samsung. Enligt uppgift skulle den snart paja. Com Hem stod för portot med tips om att jag kunde använda papperslådan som den kom i. Eftersom jag inte hade lådan kvar köpte jag en ny och skickade iväg boxen. Efter ett par veckor kom den i retur och fungerade fram till för fyra veckor sedan.
Fanns det något att göra åt boxen? Com Hems support vet säkert, men då gäller det att få kontakt. Det är nästintill omöjligt. Vad som är värre är att Com Hems system inte hänger ihop. Webbskalet är jättebra, men det stöttar bara Com Hems grundläggande affärsmodell: få folk att bli kunder, skicka fakturor, se till att kunderna betalar och håll dem på avstånd.
Man loggar in på hemsidan och ska kontakta kundsupporten via ett webbformulär. Första frågan är om man är kund. Jag har fyllt i flera än tio formulär som ”snart ska behandlas”, när en supportkille ringer.
Det hörs att han är beredd på det värsta. Han lovar att ta sig an ärendet och att ringa upp, men det gör han inte. Jag fortsätter fylla i webbformuläret att jag är kund.
Så en vacker dag ringer jag till supporten. Efter 20 minuter i kö får jag prata med en av de drabbade. Så nu har jag köpt en ny kartong och sänt in digtalboxen.
Dags för en medborgarkommissionen för att undsätta stackarna på Com Hems kundtjänst.
