Någon gång mellan slutet av 2009 och början av 2011 kommer ip-adresserna ta slut. Då går det inte längre att få tag på nya ip-adresser. Trots det har övergången till det nya protokollet ipv6, som ger ett närmast oändligt antal ip-adresser, gått i stå.
Efter mer än 10 års idoga uppmaningar till och väntan på ett skifte konstaterar nu internetexperten Patrik Fältström att planen har misslyckats. Nästan ingenting har hänt.
– Det går inte tillräckligt snabbt. Det betyder inte att tekniken är fel, men ingen vill börja före någon annan eftersom införandet av ipv6 kostar mycket pengar, säger Patrik Fältström.
Men det handlar inte bara om ingen vill ta täten. En stor anledning till misslyckandet är att utvecklingen av internet i allmänhet och ipv6-skiftet i synnerhet skakar om starka affärsintressen och gamla affärsmodeller i grunden.
Rent krasst står valet mellan en utveckling av det öppna internet vi känner i dag, internet som en plattform för innovation för vem som helst, med ip-adresser som räcker till alla användare och inte minst alla apparater som kopplas upp i rasande fart. Eller ett internet som i framtiden liknar mobil- och tv-näten, där operatörerna agerar dörrvakter, väljer ut och tar betalt för alla tjänster.
– Det grundläggande med internet är att vem som helst med internetaccess kan välja tjänster hur den vill och använda tjänsten var som helst, säger Patrik Fältström.
På internet är det slutanvändaren som bestämmer. Det går stick i stäv med hur de som säljer fast och mobil telefoni, kabel-tv och satellit-tv tjänar sina pengar. Telekombolagen har kunnat koncentrera sig på att sälja tjänster som är godkända av dem själva och som bara just deras kunder kan använda.
Nya tekniker tas nu fram, främst på mobilsidan, för att cementera den gamla affärsmodellen. Det handlar om tekniker som ims, ipx och rcs, som backas upp av stora telekombolag och som skapar slutna miljöer där operatörerna kan ta betalt för var och en av de tjänster som erbjuds. Den uttalade ambitionen är att teknikerna ska spridas till det fasta internet.
En framtid där ip-adresserna tar slut och slutanvändandarna måste konsolideras i stängda nät spelar förstås dessa affärsintressen i händerna.
– Det ekonomiska spelar tyvärr in. Det finns en inbyggd konservatism i affärsmodellen, som man vill hålla sig kvar i. Det är självklart att det är så. Men de som vill ha öppenhet ser att ipv6 behövs, säger Patrik Fältström.
Lösningen är inte självklar, även om Patrik Fältstrom är övertygad om att det öppna internet i slutänden kommer att vinna.
– Det kan behövas en regulatorisk spark i baken. Men det som framför allt behövs är att det offentliga föregår med gott exempel och är en god upphandlare och kräver ipv6 av sina leverantörer. Det är så man ska börja, säger Patrik Fältström.
– Det krävs starkare nypor, annars hamnar vi i den inlåsta världen. En värld som några faktiskt vill ha.
A. Smid medan järnet är varmt
Ipv6 införs innan ipv4-adresserna tar slut. Då måste hundratals miljoner routrar, servrar och brandväggar och miljarder rader konfigurationskod anpassas – inom ett år. Det kommer inte att ske.
B. Kör med dubbla standarder
Ipv6 införs i maklig takt, samtidigt som ipv4-nätverken hålls vid liv med så kallad nat-teknik som låter många användare dela på en eller ett fåtal ip-adresser. I detta scenario skulle en övergång ta 10–15 år.
C. Rädda det som räddas kan
Ipv4 behålls. Det skulle kräva en enorm utveckling inom nat-tekniken, vars skalbarhet fortfarande är oklar.
D. Lägg ner ip-näten – använd slutna miljöer i stället
Ip-till-ip-trafik överges. Arkitekturer som bygger på trafikstyrning på applikationsnivå, så kallade application layer gateways, tar över helt. Ims – som tagits fram för 3g-näten – är en sådan arkitektur. Telekombranschens nya satsning rcs, rich communications suite, är en utveckling av ims. Konsekvens: Internet försvinner till förmån för slutna miljöer kontrollerade av operatörer.
