Enligt propositionen ska upphovsrättsägarna kunna visa att fildelningen orsakat skada. Domstolarna ska avgöra om utlämnande av uppgifter står i proportion till den enskildes integritet. I praktiken kan inte upphovsrättsägarna hävda sin upphovsrätt i alla fall, endast om de lidit påvisbar ekonomisk skada.

Fildelning av filmer som få vill se och låtar från förr kommer av domstolarna att värderas annorlunda än de senaste hittarna och populäraste filmerna.

Här blir det intressant. Om lagen ska fungera måste domstolarna ställa höga krav på rättighetshavarna när de sätter pengar på hur stor skada de lidit. Hittills har anspråk som musik- och filmbolagen presenterat vid stämningar och rättegångar varit grundade på väldigt luddiga antaganden.

Gränsdragningsproblemet blir knepigt. När är en låt eller film så mycket värd att en kränkning av upphovsrätten bör leda till att förövarens identitet lämnas ut till upphovsrättsägaren? När är värdet så lågt att en stor skada inte uppstått?

Värderingen av skadan kan inte bara utgå ifrån en upphovsrättsägarens bedömning. Den måste spegla den skada som upphovsrättsägaren lidit till följd av det fall av olaglig fildelning som domstolen bedömer. Upphovsrättsägare som förlorat pengar på olaglig fildelning i allmänhet ska inte kunna klämma åt en förövare med ett belopp gripet ur luften.