Om det var värt det? Svårt att säga. I alla fall är det helt klart att satsningar i den omfattningen inte finns på kartan längre.
Bredbandsutredningen föreslog förra året en satsning på tre miljarder för att koppla upp hela Sverige men förslaget förkastades. Statlig stödpolitik står inte så högt i kurs. Dagens it-politik går ut på att skapa besparingar för myndigheterna utan att staten lägger ut några pengar.
Lovvärt, men inget man direkt skyltar med – där finns inte många röster att hämta.
Men det finns politiker som använder it för att ge sken av en framstegsvänlig och modern profil – speciellt när de vill markera att en ny era inletts.
När Carl Bildt ledde en borgerlig regering i början av 1990-talet skickade han det första mejlet från en regeringschef till en annan: till Bill Clinton. Labours Tony Blair initierade en satsning på e-förvaltning och den stora nationella it-satsningen i den brittiska sjukvården.
Han lyckades till och med få vår genuint it-ointresserade statsminister Göran Persson att prata it när han i samband med en blixtvisit i Sverige också såg till att besöka It-universitetet i Kista.
Nu är det nyinstallerade presidenten Barack Obamas tur. I det stimulanspaket han aviserat är it-satsningar en naturlig ingrediens. Skolorna ska bli bättre uppkopplade och sjukvården ska datoriseras i högre grad.
Med tanke på att Barack Obama är en förebild för många svenska politiker är frågan om inte det här banar väg för en mer offensiv och spendervillig it-politik även här. Fast kanske är det bara hans kampanjmetoder i webben 2.0 som intresserar hans svenska fans.
Självklart ser förutsättningarna för nationella it-satsningar väldigt olika ut. Men det gör även förutsättningarna för en framgångsrik valkampanj i webben 2.0. För det handlar inte bara om att möta väljarna på nya platser utan även om karisma och god talekonst.
Karin Lindström är redaktör för Affärsfokus och Folk på CS.
