Frågan är fel ställd, tycker Anders R Olsson, journalist och författare med yttrandefrihet som specialitet.
– Teknisk apparatur i sig har inga effekter. Avgörande är hur människor vill, kan och tillåts använda tekniska system. Rent teoretiskt erbjuder internet fantastiska möjligheter, men det förutsätter att applikationer för sådant skapas – och att medborgarna känner sig motiverade att engagera sig i politiken. Det kommer de bara att göra i stora skaror den dag de får möjlighet att faktiskt påverka besluten, säger Anders R Olsson.
Hur kan det bli bättre då?
– Det är inte internet som ska förbättras utan det politiska systemet. Om dagens makthavare är beredda att släppa ifrån sig beslutsmakt är nätet den självklara tekniken för att stöda nya, utvecklade demokratiska processer.
Carl Olof Schlyter, chefredaktör för den medborgarjournalistiska tidningen Sourze, är inne på samma linje:
– Man måste komma ihåg att människor är trögrörliga när det gäller att ändra sitt beteende. Internet är fortfarande bara i sin linda. Vi är ännu i stadiet då många upptäcker möjligheten med att starta sitt eget massmedium där de är den enda skribenten. Att de bara kommer att ha ett fåtal läsare har de ännu inte börjat se som ett problem, säger han.
Annika Bergström vid Göteborgs universitet har forskat om vanligt folks användning av nätet. Hon håller med Matthew Hindman om att nätet snarast är ett verktyg för redan intresserade och engagerade. Samtidigt påpekar hon att det finns stora skillnader mellan USA och Sverige.
– Man kan skönja en större politisk aktivitet på nätet i USA. Det tror jag beror på valsystem och mediesystem. Vi har inte den typen av kampanjande eller personvalssystem som i USA utan partier som kommunicerar. Hittills har till exempel inte Youtube varit ett naturligt verktyg för den typ av kampanjer som brukar bedrivas i Sverige, säger Annika Bergström.
– Vi har också ett mediesystem där tidningar och public service åtnjuter högt förtroende.