Det är bara att instämma i huvudspåret, men till dem som tror att skolan och lärarna kan återta den självklara auktoritet som de hade en gång för mycket längesedan är det bara att säga: det kommer inte att fungera. Skolan kommer aldrig att få tillbaka den statusen och allt är internets fel.
Förpassa er 25 år tillbaka i tiden. Då startade det statsfinansierade projektet för datorer i skolan. Ambitionen var högt ställd – med tanke på datorteknikens nivå vid den tiden var målsättningen för projektet nästan rörande. Få av målen infriades, men en idé från projektet är värd att påminna om – att it skulle anpassas och bli ämnesdidaktiskt. Visonen var att it-stödet för undervisningen i biologi skulle vara anpassat till det ämnets särart, medan it-stödet för undervisningen i matematik skulle ha sin särart.
Av de här ambitionerna blev det inte mycket. Framgången för satsningarna på it i skolan blev synonym med antalet datorer per elev. Mätt på det viset var Sverige länge bäst i världen på it i skolan. Utländska skoldelegationer på studiebesök på 1990-talet häpnade över datortätheten. Det här var innan internet slog igenom och ganska ointressant.
Internet har satt en enorm press på skolundervisningen. Skolans traditionella monopol på undervisning är för länge sedan, och för all framtid, brutet. Nu måste skolan återta initiativet eller åtminstone försöka hitta en ny roll i skuggan av intenet. Det tar tid. Ledande skolpolitiker, av typen Jan Björklund, verkar mest drömma sig tillbaka till en svunnen tid. Samtidigt blir klyftan mellan olika skolor när det gäller it-stöd allt djupare.
Många elever, med någon bokstavskombination i kombination med risiga familjeförhållanden, får ett olyckligt liv därför att de aldrig kommer i kontakt med en nätuppkopplad dator. Varje dag går Sverige miste om supertalanger i programmering.
