"Scrum kräver stor erfarenhet från tidigare utvecklingsprojekt. Det gäller att sträcka på sig och kunna se helheten", säger Thomas Almnes, Scrumexpert på norska Ciber.

De katastrofala siffrorna kommer från utvecklaren Björn Granvik på Jayway och bygger på företag som deltagit i det så kallade Nokiatestet. Nokiatestet är ett erkänt verktyg för ta reda på om man jobbar lättrörligt, den mest grundläggande byggstenen i Scrum och andra utvecklingsmetodiker.

Björn Granvik är inte ensam om att höja varningsflaggan.

– Jag ser en sämre effektivitet i utfallet när vi försöker använda Scrum, säger Crister Helin, konsult på Capgemini.

Joel Sunnehall, konsult på Connecta, säger att det är farligt att stirra sig blind på Scrum som enbart en process.

– Det är som att sätta in en formel 1-motor i en Skoda: styrning, bromsar, bränsle och allt annat utom motorn är original, och då blir som bekant resultatet inte en formel 1-bil, säger Joel Sunnehall.

Thomas Almnes, Scrumexpert på norska Ciber, håller med. Fallgroparna i Scrum är många.

En av de farligaste är den bristande kunskapen hos utvecklare om hur människor tänker och fungerar, enskilt och i grupp. En annan är övertron på Scrumutbildningar, att det räcker med två dagar för att kunna leverera i ett lättrörligt systemutvecklingsprojekt.

– Jag har sett utvecklare som kommer direkt från en Scrumkurs och kör hela projektet i botten, säger Thomas Almnes.

Även om standardisering inte är en lösning så skiljer sig dessutom Scrumutbildningarna åt en hel del, fyller han i. Det bidrar till den lätt splittrade uppfattningen om vad lättrörlig systemutveckling är och hur det ska gå till.

– Scrum kräver stor erfarenhet från tidigare utvecklingsprojekt. Det gäller att sträcka på sig och kunna se helheten, säger Thomas Almnes.

Fakta

Före både Rup och agil utveckling var den så kallade vattenfallsmetoden vanligast. I den arbetar utvecklingsgruppen sekventiellt.

Först sker all kravhantering, därefter utförs all design och modellering, därefter all programmering, sedan all testning och slutligen sker allt underhåll.

Metoden används
fortfarande inom många projekt, men har stora brister.

Utmärkande för systemutvecklingsprojekt är nämligen att det är väldigt svårt att från början avgöra exakt hur systemet ska se ut. Beställarna och användarna vet själva inte det förrän de har fått se en del av det färdiga resultatet