Då tittade han uppfordrande på mig och sa att det är coolare att säga ”jag har det på tungan” än att säga ”jag har det på Google”.

Kanske har han rätt i att det finns en kvalitetsskillnad mellan att ha det på tungan och att ha det på Google, men för mig är det här nya sättet att alltid ha kunskap viktigast – jag har det hellre på Google än inte alls.

Efter middagen för några veckor sedan satt vi och pratade vid bordet. Ingen reagerade nämnvärt när en ung dam i sällskapet plockade fram sin bärbara dator och satt och grejade med den.

Efter en 20 minuter suckade hon och sa att hon inte hittade det hon sökte: hur mycket man får tjäna innan man måste betala skatt.

– Det var 17 100 kronor när jag jobbade i somras, sa hennes pojkvän snabbt.

Hon hade alltså suttit i 20 minuter bredvid någon som hade den exakta summan i huvudet men inte ens funderat på att fråga någon – internet kändes som en naturligare miljö att hitta informationen.

Kanske innebär googlandet slutet för bildning som vi tänker oss den
i dag, den typen av bildning som innebär att folk kan stoltsera med cocktailpartykunskaper – roliga men rätt meningslösa.

Det skulle faktiskt kunna stämma, för om jag tänker efter är det så att när jag tar Google till hjälp för att lösa korsord är det inget av det jag lär mig som stannar i huvudet.

När jag skriver det här försöker jag desperat komma ihåg vad jag lärde mig i söndags när jag efter många timmars tänkande alldeles på egen hand plockade fram datorn för att lösa de sista svårigheterna i veckans korsord.

Det var flera intressanta fakta, jag lovar, jag kan bara inte komma ihåg ett enda just nu.

Kan det vara så illa att det finns en sanning i de gamla lutherska tankarna om att det som är lätt fånget är lätt förgånget?

Jag minns ju diskussionerna när miniräknaren konkurrerade ut räknestickan. Min åldersgrupp är nog den sista som verkligen har lärt sig räknestickan och det var med stor glädje vi slängde ut den.

Och visst kan man säga att det är lite synd att en sådan fantastiskt klurig uppfinning inte längre är till någon nytta, men samtidigt har vi vunnit något.

Vi har vunnit tid, vi har vunnit ett mer avslappnat förhållande till matematik. Det vi förlorade var möjligen, men bara möjligen, en djupare förståelse för hur det här med matematik egentligen hänger ihop.

Det kanske är samma sak nu, att korsordsfakta och Trivial pursuit-kunskaper inte längre kommer att finnas i våra huvuden, eftersom vi har fått internet.

Ett litet tag kommer det att vara imponerande med folk som kan sådant utantill men sen blir det bara obegripligt.

Ungefär som att vi inte blir imponerade om någon plockar fram en räknesticka och börjar briljera – det verkar bara onödigt och insnöat.

Jag kanske blir en sådan där gammal tant som sitter i en gungstol och skrämmer små barn med mina gedigna kunskaper. ”Det är säkert! Hon kan det utan dator!”