– I framtiden uttrycker vi oss kanske inte med text när vi använder datorer, säger Kristina Höök.

Det kan bli fysisk interaktion med elektroniken, så kallad haptik. Det finns ju redan handdatorer och fjärrkontroller för datorspel med sensorer som reagerar på rörelse och riktning.

Kristina ”Kia” Höök är professor i människa-maskin-interaktion på Stockholms universitet och har också en deltidstjänst på Swedish institute of computer science, Sics.


Tvärvetenskaplig. Människa-maskin-interaktion är Kristina Hööks specialitet.

Hon började läsa datavetenskap 1983 vid Uppsala universitet.

– Jag insåg att datavetenskapen skulle ha stor betydelse för samhällsutvecklingen. Jag var feminist, och det är jag fortfarande. Det var alltså inte ett rent tekniskt intresse.

Hon kompletterade matematik och programmering genom att läsa pedagogik och kognitionspsykologi – det medvetna tänkandets psykologi – och blev tvärvetenskaplig doktorand.

– Min avhandling handlade om ifall man kan göra ett intelligent användargränssnitt som tar hänsyn till vad man har gjort tidigare.

Social navigering blev nästa forskningsfält:

– Vi människor förlitar oss på andra när vi söker information. De artiklar som mina kollegor läser vill jag också läsa.

Principen har blivit vardagsmat: alla som köper böcker på Amazon får tips om andra böcker som folk med liknande smak har köpt.

Nu är det kroppslig interaktion som intresserar Kristina Höök.

– Sensorer på kroppen kan vara användbart på många sätt, till exempel av hälsoskäl, men det finns också ett integritetsperspektiv. Människan har rätt till autonomi.

Hon ser med motvilja på en utveckling där vi hela tiden vet exakt var våra barn är, och där andra vet var vi är.

– Det är en dualism, och det jobbar jag på i projektet Mobile Life.

Det handlar om hur slutanvändarna kan använda mobiltelefonerna i ett socialt sammanhang.

Kristina Höök samarbetar också med Adam Dunkels, även han nominerad till årets it-person.

– Vårt projekt om sensornätverk för slutanvändare ska visas upp på Liljevalchs nästa år.

Fakta

Professor i människa-maskin-interaktion vid Stockholms universitet, 46 år. Hon arbetar med projektet Mobile Life tillsammans med Viktoriainstitutet och Interaktiva institutet.

Hon bor i Upplands Väsby med man och två ”rätt stora” barn.

På fritiden tycker hon om att rida på islandshästar.