Bittorrent skrevs inte för piraterna, utan för att lösa en praktisk fråga. Hur skickar man en fil snabbt och till många användare samtidigt?
Svaret blev en av de viktigaste tekniska innovationerna i nätets historia. Med Bittorrent-protokollet går det snabbare ju fler som laddar ned, inte tvärtom. Bandbreddsproblemet är löst för alltid.
Men piraterna var först ut. De anammade både tekniken och varumärket, gjorde Bittorrent och Bram Cohen till galjonsfigurer för en helt annan revolution än vad han hade tänkt.
Istället för att omnämnas med nätlegender som Tim Berners-Lee och Vint Cerf förknippas Bram Cohen och Bittorrent idag med piratkopiering, upphovsrättsbrott och The Pirate Bay.
Det är ovärdigt. Lite pinsamt. Helst vill Cohen lyfta debatten, distansiera Bittorrent från allt snack om upphovsrätt och piratkopiering. Han vill prata om teknik, hur man får människor och företag att kommunicera bättre och mer effektivt.
Det är rätt tänkt. Mycket i den pågående Pirate Bay-rättegången tyder på att varken åklagaren eller lagstiftaren förstår hur Bittorrent-protokollet fungerar. Upphovsrätt och piratkopiering är viktiga samhällsfrågor, att ställa tekniken till svars är dumt och meningslöst.
Men debatten är för infekterad för den poängen. Ingen orkar lyfta blicken från polisrazzior och obduktionsbilder mot de i sammanhanget så mycket viktigare frågorna. Piratfrågan överskuggar en större diskussion.
Tekniken i sig är inte av ondo. Bittorrent-protokollet gör internet till en snabbare, mer effektiv och mindre resurskrävande plats. Det gynnar alla i samhället.
Det vore synd om den utvecklingen hindras av något i sammanhanget så oväsentligt som hur vi betalar för vår underhållning.
