Regeln tycks också ha blivit regeringens bärande princip i jobbet med klimatproppen. Den undviker de rejäla grepp som miljön – och de tidigare uttalade politiska ambitionerna – kräver.

I stället är det ett försiktigt tassande som katten kring het gröt. Ingen vill ju administrera den dödande dosen. Inte ens till Saab och Volvo. Men hyckleri är det.

Det är möjligt att vi ser en hel industrisektor försvinna eller i varje fall stora delar av den dominerande bilindustrin i västvärlden.

Man måste kanske ha hunnit upp i den övre medelåldern för att minnas att sådant har hänt förut. Att det inte är världens undergång.

Kriserna är en sak. De kommer vart tionde år (eller börjar det bli tätare?). De har nästan alltid varit finansiella. Orsakade av spekulation, dåliga krediter och överbelåning.

Wall Street, Kreugerkraschen, bankkrisen, fastighetsbubblan, it-kraschen och dagens finanskris är några exempel.

Gång på gång får regeringar gå in och stötta systemen med våra pengar för att vi ska få behålla våra pengar.

Men sedan finns det strukturella kriser. Fastighetskrisen rörde inte fastigheterna. Husen stod där som om ingenting hade hänt, före, under och efter krisen.

Det var på det hela taget inte it och internet som krisade efter bubbelåren utan de finansiella institutioner som för egen snöd vinning övervärderade hugskott som Boo och Room33 bara för att ta två svenska projekt.

Men varvskrisen var annorlunda. Även om det säkert fanns finansiella turer runt båtbyggandet så var det en industrisektor som tjänat ut.

Lindholmen, Eriksberg och Uddevallavarvet höll på att bygga båtar långt efter det att kineserna och japanerna visat att de gjorde det åtminstone mycket billigare.

Blott Kockums överlevde och lever fortfarande (låt vara riskabelt) genom att bygga unika produkter med avancerad teknik. Alltså världens bästa stealth-ubåtar.

Vi som läser Computer Sweden kan minnas de år när hela stordator- och minidatorbranschen försvann. Man talade om de sju dvärgarna runt IBM men det handlade om många fler tillverkare.

Med undantag för IBM och Unisys (Unisys har fortfarande Mainframes i sortimentet) så försvann Digital Equipment, NCR, RCA, Wang, Data General, Datapoint, Olivetti, Control Data, Comparex, Tandem, General Electric, Honeywell, Bull, Amdahl och, på nära håll, Norsk Data.

De köptes och försvann eller bara konkade och dog. Världen gick inte under.

Många blev utan jobb, många förlorade förmögenheter i aktier många konsulter och säljare fick ändra inriktning.

Och flera av de nämnda företagen fortsatte i begränsad omfattning att leva på servicekontrakt, reservdelar och programlicenser och gör kanske så än i dag.

Nästan samtidigt såg vi pc-tillverkare en masse gå samma väg: Luxor, EIS, Nokia, Tulip, Amstrad, Siemens, Philips, Sharp, Texas Instruments, NEC, Victor, AST …

I det perspektivet är en bilfabrik mer eller mindre inte alltings slut.