Han uppfann språket som lagarna skrevs på. Han definierade uttrycken, han konstruerade grammatiken och han gav ut ordboken. Principia (1687) som är ett av naturvetenskapens viktigaste verk. Det gjorde vetenskapen kvantifierbar och möjlig att motbevisa.

Författaren James Gleick har skrivit en fantastisk och hårt hållen biografi på bara 200 sidor om Newtons liv och verk. Trots det lilla omfånget möter man hela den motsägelsefulle Newton som gav oss ett mekaniskt universum och räknade med Guds existens.

Begrepp som massa, rum och kraft är Newtons. Så också gravitationen, vars osynlighet gjorde honom själv tveksam, men vars matematik lugnade.

Barnet Isaac fyller sin enda anteckningsbok med minimala bokstäver och siffror, en kalender för de närmaste 28 åren, kemi från den apotekarfamilj han bor hos under skolåren, 2 400 substantiv ordnade under rubriker.

Som sextonåring förväntas han ta hand om lantbruk och får. Vid arton års ålder far han istället till Trinity College i Cambridge och stannar där i tre decennier.

Närmast besatt av frågor om världen söker han svaren också utanför de vanliga auktoriteternas skara, nämligen i egna beräkningar.

Han undersöker tid, rum och materia. Han undersöker rörelse och oändlighet. Han formulerar och definierar, läser och antecknar.

När pesten stänger Cambridge under två år läser han på egen hand och räknar som en besatt.

Hans ensamma matematik når förbi de föregångare han studerar, men ingen vet om det.

Hela livet är han sluten om sina resultat. Han publicerar motvilligt sina banbrytande undersökningar inom optik efter att ha väntat i trettio år.

Om han övertalas till publicering, till exempel uppläsning inför Royal Society, så föredrar han att dölja vissa saker.

Om han skriver brev om sina matematiska upptäckter, så kodar han väsentliga delar.

År 1936 köpte ekonomen Keynes på auktion stora delar av Newtons manuskript och opublicerade anteckningar. Där avslöjades Newton som alkemist.

Den store matematikern var också magiker och sökte efter elementens hemligheter och konsten att göra guld.

Exaktheten i Newtons matematiska tankar lyser alltså framför en kuliss av skuggor och dunkla föreställningar.

Newton behövde inte tillverka guld. Under de sista trettio åren av sitt liv var han anställd av myntverket och dog vid åttiofem som en förmögen man. Bouppteckningen talar om rikedom, stort bibliotek och en rad föremål i purpur, maktens färg.

Som ordförande i vetenskapssällskapet Royal Society hade han också stort inflytande.

Detta utnyttjar han inte minst i egen sak. Han recenserar anonymt och uppskattande sina egna arbeten, rackar ner på andras insatser, utnyttjar deras resultat och framstår som en otrevlig typ i sina många konflikter.

Jämsides med denna småaktighet har hans arbete en sådan massa att man baxnar. Miljontals ord. Femtiotvå decimaler. Tabeller. Jordens form. Ljusets natur. Gravitationen. Rörelselagar.

Möjligen hade andra med tiden nått Newtons resultat om han inte hade gjort det själv, men hade en och samma person klarat det?

Berömd är den bittra striden med matematikern och filosofen Leibniz om vem av dem som formulerade infinitesimalkalkylen först.

Troligen gjorde de matematiken denna tjänst oberoende av varandra. Striden om vem som var först varar i decennier till Leibniz död.

Varje välformulerad rad av Gleick luktar av Newtons ensamhet, ilska och starka inre tryck, närmast drift, att formulera universums fysik och grunda den på iakttagelser och beräkningar.

Det var ett jättearbete av en enda man, utan vänner och familj. Kanske är ensamheten både orsak och verkan.

Hans arbete kan sammanfattas: Guds skapelse kan förklaras i matematiska termer, och det är jag, Newton, som formulerar dem.

Sedan dess har varje fysiker skakats fram ur ett veck i Newtons purpurkappa och måste förhålla sig till honom.

Ulla Sundin Beck
cskultur@idg.se

Fakta

Titel: Isaac Newton.
Författare: James Gleick.
Förlag: Fourth Estate, London 2003.