Det är både vackert och skrämmande.
Vackert för att folk bryr sig. Nätaktivisternas engagemang är inspirerande, ett bevis för att internet verkligen är den ovärderliga plattform för åsiktsfrihet, debatt och medborgaraktivism som teknikvänner alltid hävdat.
– I perioder har det varit lite magiskt att se självaktiviteten, när allt bara flutit på utan att någon egentligen samordnat eller haft någon kontroll över något alls. Det är internet i ett nötskal, säger Marcin de Kaminski på Piratbyrån i en intervju med CS.
Han har rätt.
Skrämmande för att debatten blottlägger hur lite politiker, journalister och åsiktsmaskiner förstår av ämnet. Telekompaketets huvudsyfte är nya och avdammade regler för spektrumpolitik och bredbandsutbyggnad, välbehövliga vitamininjektioner för den vacklande europeiska ekonomin.
De omdebatterade tilläggen är oerhört viktiga, men av underordnad betydelse i sammanhanget.
Det glöms bort. Sakfrågorna drunknar i en uppskruvad debatt förblindad av detaljer. Det plockas enkla politiska poäng på bekostnad av mer angelägna frågor.
Lynchstämningen är ett symptom på något större, inte ett problem i sig. Självklart är internet en mänsklig rättighet. Att användare inte kan stängas av från nätet hur som helst borde ha spikats i EU-rätten för länge sedan, efter grundlig diskussion och under kontrollerade former. Att så inte skett innebär att hela telekompaketet nu måste tröskas igenom EU-byråkratin åter en gång.
Därmed är risken stor att det dröjer flera år innan EUs i sammanhanget uråldriga regelverk för it och telekom äntligen bytts ut. Allt på grund av en symbolisk principfråga som borde ha klubbats i ett alldeles eget lagpaket för flera år sedan.
