Google, andra sökföretag och annonsnätverk har tjänat ofantliga belopp på fenomenet. Minst lika intressant är att småföretag har fått en vettig marknadsföringskanal med attraktiva annonspriser.

Betalningsmodellen, att betala per klick på de visade resultatlänkarna, innebär att man faktiskt betalar för verklig nytta.

Men det finns sprickor i sökannonsfasaden. Som man kan läsa i dagens CS, sid 14, är det lätt att med små medel manipulera ett företags marknadsföring på söktjänster.

Det är bara att klicka på länkarna som visas så får det annonserande företaget betala för klick som inte är äkta. I de fall det annonserande företaget har ett tak för sin annonsering kan länkarna försvinna.

De skrönor som cirkulerar om att det sitter hela byar i Kinas inland med folk som fulklickar mot betalning är kanske inte sanna. Men på sikt eroderar de och liknande berättelser förtroendet för sökföretagen.

Sökföretagen måste täppa igen de här hålen i annonsmodellen. Går det inte att oskadliggöra fulklickarna, både människor och program, måste kunderna åtminstone kompenseras.

Det borde gå att i runda tal analysera hur många av klicken som är illegitima och sedan helt enkelt dra av det beloppet från kundens faktura.

Det görs redan, men i för liten utsträckning och med för lite öppenhet.

Det som är mest graverande för sökföretagen är misstanken om att de inte gör sitt yttersta för att bekämpa klickbedrägerierna av den enkla anledningen att de tjänar pengar på dem.

De riktlinjer som nyligen definierats för att räkna korrekta klick är i alla fall ett första steg på vägen mot sökannonsering med rent mjöl i påsen.