Tydligen sensorer på hjulet som räknar varv och sträcka, sensorer på tramporna, sensorer innanför tröjan som rapporterar puls till manicken som räknar ut watt och kalorier och hastighet.

”Jag hade tänkt ha den i stället för kartbok.”

Fick en granskande blick.

”Tja då räcker det ju med 605:an. Om du inte vill ha höjdmätare för då blir det ju 705:an i alla fall.”

Det blev till att göra research. Jag hittade härliga tjänster. Välj två punkter i jättestaden Berlin.

Kryssa i att du vill undvika kullerstensgator, slippa trafikljus, att du föredrar bakgator eller uppskattar gröna vägar.

Ut kommer olika rutter på rent förföriska vis.

Skriv ut som en pdf eller ladda ned som fil med koordinater. Rapportera själv in om en kullerstensgata har fått asfalt.

Allt finns på nätet förstås. Inte i cykeldatorn. Där finns något som möjligen kan navigera en taxi.

”Jag har fajtats i tre år med gps-system för cykel. Det har alltid slutat med att cykelsemestern görs med papperskarta och märkpenna”.

Bara en frustrerad röst ur alla dessa communities där entusiasterna försöker gå runt tillverkarnas inlåsningar.

Någon erbjuder generöst sin lösning: ”Använd Google Maps promenadplanerare, kör outputen genom mitt hemsnickrade skript som konverterar rutten till en gpx-fil som är kompatibel för den här modellen.

Lägg i en speciell mapp i cykeldatorn, stäng av dess odugliga ruttplanerare. Och använd endast topografiska kartor.”

Så vad vill cyklisterna ha? Hårdvara av dunderkvalitet. Datorn ska stå emot väder och vind, sitta stadigt i fästet, hålla för skakningar, ha en ljusstark skärm, lång batteritid, bluetooth för öronsnäcka med röstnavigering. Det är saker vi inte kan fixa själva.

Mjukvara är däremot tänkande. En liten insats från en eller flera hjärnor och varje problemet är snart löst. Kunskapsspridningens magi sköter resten.

Kanske mjukvara alltid ska vara väldigt öppen och inbjuda till samarbete i nätsamhället.

Vi vill ju så gärna tro att hela länder ska leva på det rena tänket, på intellektuell ”egendom” och att hårdvara är något enkelt som tillverkas av flickor i Kina.

Resultatet är att folk svär och förbannar sina cykeldatorer och lägger ned stor tid på att gå runt ingenjörernas system och upphäva deras ansträngningar.

Många skulle ha betalat mer för en perfekt hårdvara som har en öppen mjukvarubas. Där man enkelt kan ladda in ”Farmors bästa kaféer på Öland”.

Man kan göra allt det där på en Iphone. Fast den funkar inte på cykelstyret och i gyttja, och batteriet tar slut.

Det vore enkelt fixat om hårdvaran kunde kopplas till en navdynamo, dock.

För cykla utan dator går ju inte.