Frankencamera kallar han det för. Stanfordprofessorn Marc Levoy vill göra samma sak för digitalkameror som Google gör för mobiltelefoner med Android.

För okej, det är inte vem som helst som kan slipa linser.

Det jobbet bör vi även i framtiden överlåta åt pedantiska hantverkare i Tyskland och Japan. Men en digitalkamera är också en dator som kör program. Datorprogram styr automatisk avståndsinställning, exponering och blixt.

Hittills har vi fått nöja oss med de program som tillverkarna väljer att bygga in i datorn.

Varför ska det vara så, undrar Marc Levoy. Han konstaterar också att kamerorna i mobiltelefoner ofta har funktioner som saknas i ”riktiga” kameror.

– Utgångspunkten för projektet är att bygga en kamera med öppen källkod, säger Marc Levoy i Stanfords nyhetsbrev.

Tillsammans med doktoranden Andrew Adams har han byggt en prototyp, Frankenkameran, mer formellt kallad Stanfordkameran.
Den är ful och klumpig, men det brukar ju prototyper vara. Och den kör Linux.


Prototyp. När en riktig kameratillverkare snyggat till Stanfordkameran ska den kosta runt tusen dollar. Foto: Stanford.

Vad har nu fotografer att vinna på en programmerbar kamera? Bättre bilder.

De flesta moderna digitalkameror tar bra bilder helt automatiskt, men de är gjorda för att amatörfotografer ska kunna ta bra bilder. Kameran gör alla inställningar.

Professionella fotografer och kunniga amatörer är inte alltid överens med de automatiska inställningarna. Det finns också tekniker för bildförbättring som i dag används först när bilden är tagen.
I dag tar man först bilden, sedan läser man in den i ett bildbehandlingsprogram i en dator och sedan joxar man med inställningarna.


Omöjligt. Denna bild är omöjlig med en vanlig digitalkamera. Statyn är plåtad med en exponering och bakgrunden med en annan exponering. Frankenkameran klarar det. Foto: Stanford.

Marc Levoy anser att man kan programmera kameran att utföra bildbehandlingen redan när fotografen trycker på knappen. Det finns till exempel ett knep för att få perfekt exponerade bilder.

Det fungerar bara om man har kameran på stativ, och så kommer det nog att vara även framöver. Man tar flera bilder av samma motiv med olika exponeringar.

På en del av bilderna är de mörka delarna rätt exponerade, på andra bilder är de ljusa delarna rätt exponerade. (Hittills finns det nämligen ingen sensorplatta som klarar av att fånga hela skalan från mörkt till ljust lika bra som människans öga. Vill man ha detaljer i skuggorna blir de ljusa delarna av motivet urkritade. Vill man ha detaljer i de ljusaste delarna av motivet får man offra de mörkaste delarna.)
I dag tar man bildserien in i labbet, förlåt datorn, och pusslar ihop ett perfekt foto av de bästa delarna.

Stanfordkameran kan göra samma sak på direkten.

En annan idé är att låta kameran kommunicera i realtid med fotosajter som Flickr. Kameran skulle kunna analysera populära bilder på internet och lära sig av dem, till exempel genom att lära sig hur de återger hudtoner.

Marc Levoy tror att den öppna källkoden till kameran blir allmänt tillgänglig om ungefär ett år.

Själva kameran ska finslipas. Sedan hoppas Marc Levoy hitta en kameratillverkare som kan sälja den för högst tusen dollar.

Fakta

The Stanford Camera, populärt kallad Frankenkameran, är konstruerad av professor Marc Levoy på Stanford tillsammans med några doktorander.

Den kör ett egenutvecklat Linuxbaserat operativsystem som så småningom ska släppas för fritt bruk.

Marc Levoy hoppas kunna sälja själva kameran för högst tusen dollar.

Prototypen har ett kamerahus som tillverkats på Stanford. Objektiven kommer från Canon och bildsensorn från mobiltelefonen Nokia N95. Datorsystemet kommer från Texas Instruments.

Projektet stöds av Adobe, Hp, Kodak och Nokia.