Adsl var ifrågasatt redan från början. Dels var det en tjänst från Telia, som inte låg bra till i bredbandsvärlden – dåtidens bloggosfär, dels uppfyllde adsl inte riktigt definitionen på bredband. Adsl var för slött, speciellt hastigheten för uppladdning.

Det finns 1,7 miljoner adsl-kunder och de flesta är Teliakunder. En fantastisk framgång för adsl, men nu är den över. Tillväxten är inte vad den har varit. I juni 2010 när PTS presenterar sin rapport om bredbandsmarknaden har adsl-kunder na för första gången minskat.

Låt oss titta på den utmärkta årliga sammanställningen från PTS om läget på bredbandsmarknaden. Den verkliga uppstickaren är mobilt bredband. För fyra år sedan fanns det inga abonnenter. 2006 fanns det 90 000 och två år senare 900 000, en ökning med över 900 procent på två år.

Håller tillväxten i sig, samtidigt som kräftgången för adsl börjar, har mobilt bredband redan i dag fler abonnenter än adsl.

Inte nog med det. Sent omsider växer fiberuppkopplingarna mot internet på allvar. I dag är 600 000 kunder uppkopplade, en ökning med 50 procent på två år.

Framtidsutsikterna för fiberoptik och mobilt bredband är lysande. När fjärde generationens mobiltelefoni kommer igång finns en gemensam standard, lte. En sådan enighet har aldrig funnits vid tidigare generationsskiften inom mobiltelefonin.

Till det kommer att Sverige är ovanligt rikt på fiberoptiska nät. Problemet är att Telia sitter på fiberoptiken. Ingen annan operatör ska få komma åt fibernäten innan Telia lyckas baxa över sina adsl-kunder dit.

Det är inte konstigt att adsl-avdelningarna hos de mindre teleoperatörerna kallas ”allt är kört”. Även om Telia lyckas transformera sina adsl-kunder till mobilnätet och fibernätet har företaget ytterligare ett trumfkort på hand: de höga kopparpriserna. Om utvecklingen håller i sig kan det bli en riktigt bra affär för Telia att gräva upp kopparnätet och sälja det på världsmarknaden.