Det går inflation i det goda flödet och det är i min smak alldeles för mycket teoretiskt hokuspokus och för lite bondepraktika.

Det är bättre att förekomma än att handla i panik, den saken är säker.

Ta hanteringen av kontanter. Dyrbart och farligt, det vet vi, med helikopterrånet i färskt minne. Kostnaden för alla fysiska penningoperationer beräknas uppgå till 11 miljarder kronor per år. Bara i Sverige.

Jodå, det går att minska risker och kostnader. Det finns en svensk uppfinning – insättningsapparat från företaget Banqit – signerad superentreprenören Leif Lundblad, bankomatens pappa. Volymen och kostnaden för hanteringen kan halveras, färre transporter är bra för miljön.

Apparaten är unik: 90 patent och ansökningar har registrerats före den officiella världspremiären i oktober på Swedbanks kontor i Stockholm.

Egentligen finns apparaterna redan i bruk. 65 system körs hos livsmedels- och varuhuskedjan Carrefour i Spanien, ett i Södertälje, ett testas i köpcentrumet Kupolen i Borlänge. I Sverige går det framåt, konstaterar Lundblad som tror sig kunna ha 100 maskiner ute i mitten av 2010.

Hans första kund på 1970-talet var Citibank som köpte 761 bankomater efter att ha sett prototypen hemma i familjen Lundblads vardagsrum i Huddinge.

Att med alla medel förhindra nedgång i krisens spår är en daglig uppgift för företagsledare.

Vad gör man när företaget redan befinner sig i en obarmhärtigt nedåtgående spiral?

Jim Collins, författare till bästsäljaren Good to Great (Hur vanliga företag tar språnget till mästarklass) har skrivit en bok som är skräddarsydd för kristider. Han reder ut hur jättarna går under och varför vissa företag aldrig ger upp. Den är något så ovanligt som en spännande bok om ledarskap, illustrerad med konkreta analyser av kända företags väg tillbaka efter nära döden-upplevelser.

Särskilt IBMs exempel är både underhållande och lärorikt: från världens största och mest beundrade företag, via 1980- och tidiga 1990-talets skärseld av gigantiska misstag och förluster, Lou Gerstners återuppbyggnad, till dagens jätte i mästarklass, återigen.

Professor Collins praktiska råd är enkla, för att inte säga banala: disciplin, ödmjukhet, lyhördhet. Martin Luther vinkar glatt från sin grav.

Hypotesen om att arrogans och hybris är tecken på första stadiet av företagens nedgång och fall beläggs grundligt i boken. Stadium två domineras av diversifiering och ohämmad expansion. I det tredje stadiet blundas det för uppenbara risker. Steg fyra kallar han för sista halmstrået, då man söker efter guruer och silver bullets och bortförklarar alla problem. Det är först från det femte stadiet, döden, som det inte går att återhämta sig. Fast det visste vi redan.

Beskrivningen har extremt högt igenkänningsfaktor och tanken slår mig att världens malligaste företag hösten 2009 är Google. Stadium ett-varning, kanske?

Både Leif Lundblad och Jim Collins vittnar om att förebyggandet är bästa försvar. Det går att undvika tunga kostnader och rån vid kontanthantering. Det går att förhindra företagens nedgång och fall. Med lite bondepraktika, inget hokuspokus.