Det är väl mig det är fel på. Det tog mig flera veckor av förstulet pillande i Applebutiker att komma på hur en Ipod fungerar.

”Tid för e-boken” läser jag i DN när jag kommer tillbaka. Enligt DN står e-böcker redan för fem procent av bokförsäljningen i USA, och en bedömare tror att det tar fem år innan vi har vant oss vid böcker på bildskärm.

Det känns som när jag läste om digitalkameror för tio år sedan.

Fördelarna med e-böcker är lika uppenbara som fördelarna med digitalkameror. Det går åt mindre papper och vi kan ha ett bibliotek lagrat på ett utrymme som inte är större än ett kollegieblock.

De som behöver böcker och texter för ren nytta – sådant som handböcker, teknisk dokumentation, referenslitteratur – har ingen anledning att vänta.

Det är värre för oss som ser välfyllda bokhyllor som den viktigaste delen av möblemanget.

Utrymme och kostnad är de ”negativa fördelarna” med e-böcker.

Avgörande blir ändå de positiva fördelarna – sådant som inte går att göra med tryckta böcker, men som går att göra med e-böcker. E-böcker kan ha rörliga bilder, ljud och länkar till webbsidor med recensioner och diskussioner.

Inget hindrar att vi kan välja mellan att läsa Kejsaren av Portugallien på skärm, få den uppläst eller se tv-serien – från en och samma manick.

När vi vant oss vid det kommer tryckta böcker att verka livlösa.

Språkligt verkar e-boken inte vara några problem.

Läsplatta är redan det etablerade ordet på svenska för de handhållna apparaterna. Det som vi läser på läsplattor kallas för e-böcker.

Naturligtvis kan vi läsa e-böcker på vanliga datorer och på smarta mobiltelefoner också, men mobiltelefoner har för liten skärm för min smak, och vanliga datorer är för klumpiga för soffläsning.

Läsplattorna brukar också ha en flimmerfri skärm som är skonsammare för ögonen än en vanlig bildskärm.

Ordet bok har många betydelser. Vi kan säga att Doktor Glas är en bok, och då menar vi texten, inte pappersarken som den är tryckt på.

Vi kan säga att någon har skrivit en bok innan det finns någon fysisk bok med papper, trycksvärta och pärmar att visa upp – bara en textfil i en dator. Ordet bok kan stå både för innehållet och för den fysiska bäraren av innehållet.

Ordet video kräver ännu mer tolkning. Är det en videospelare (minns ni?), är det en videorulle eller är det en mer eller mindre konstnärlig skapelse inspelad på video?

Jag tror att åtminstone den sista betydelsen, som i rockvideo, fortfarande är aktuell.

Normalt har vi ingen svårighet att avgöra vilket slags bok eller vilken sorts video som menas. Det framgår av sammanhanget.

Men det är ändå praktiskt att ha en tydlig skillnad mellan e-bok och läsplatta.