Tåget rullar iväg från Stockholms central och när vi kommit ut ur tunneln under Södermalm har Michael Johansson fått igång sin dator, startat Explorer och knappat ett lösenord från en liten lapp som han plockar upp ur kavajfickan. När vi passerar Älvsjömässan är vi uppkopplade. Trådlöst. Det känns lite märkligt att det fungerar i ett modernt tåg där det i regel är svårt att få mobiltelefonen att koppla upp.

Men jag hade ju sett antennerna på taket, en rad av antenner för satellit, 3g och gsm. Michael Johansson förklarar:

– Fram till nu har vi bara roamat mellan de olika gsm-näten. Men sedan en vecka kör vi huvudsakligen via 3g som vi kompletterar med satellit. I Sverige är det Sirius, i England där vi har vår andra kund är det Astra. Vi behöver utnyttja alla vägarna för dels går tågen uppåt 200 km/tim, dels är täckningen varierande på de långa sträckorna. Inne i tåget har vi både 802.11b och g, tiden är mogen för det nu. För ett år sedan hade bara var tredje bärbar dator wlan-förmåga, nu är det snart varannan.

Och se, det fungerar. CS nyheter, kvällstidningarna, mina egna sidor. Det går inte blixtrande snabbt men det rullar på. När Michael Johansson plockar upp en sida med kartor och tabeller verkar det gå extra trögt, men det har sin förklaring. Englandskartan visar precis var varje uppkopplat tåg befinner sig på linjen, och i tabellerna kan vi se hur många wlan-kapabla datorer det finns ombord på varje tåg liksom hur många av dem som är uppkopplade.

Klassresenär
Michael Johansson är vd för Göteborgsföretaget Icomera, som bildades 1999 av fyra Chalmerister. Själv kom han från ett arbete under några år med EHPT (Ericssons och HPs gemensamma bolag som arbetade med telekomlösningar) i USA. Icomera siktade in sig på tillförlitlig mobil bredband och gjorde några system åt åkerier. Men tåg fanns som en idé redan från början, och nu rullar alltså fungerande system i två länder.

Här hemma i sju nya X2-tåg ägda av Linx och i trafik mellan Stockholm–Köpenhamn–Göteborg–Oslo och Stockholm–Karlstad–Oslo. Tågoperatören i England heter Gner och kör mellan London och Edinburg. Båda ser internetkopplingen som en nyckelfaktor för att locka affärsresenärer från inrikesflyget till snabbtågen.

Michael Johansson pekar på statistiken från Gner som antyder en snabb utveckling på området. Användarna ökar med 77 procent i veckan i andra klass, och i första klass – där uppkopplingen är gratis – fördubblas de. Dessutom har 2,5 procent av användarna tagit klivet upp till förstaklassbiljetter. I genomsnitt var de första användarna i somras uppkopplade 45 minuter, ett halvår senare ligger siffran på 70 minuter.

– Bevisad nytta alltså och ändå är det här bara två tidiga projekt. Linx har knappast marknadsfört tjänsten, men däremot upptäckt att också personalen ombord har nytta av uppkopplingen för att få tillgång till trafikinformation och lagerstatistik. Men självklart kan man erbjuda resenärerna underhållning och egna shoppingtjänster som lockar, säger Michael Johansson och pekar på hur tågen på kontinenten och mellan Paris och London plockar passagerare från flyget – men utan några tydliga försäljningsargument ut-över en trivsammare reseupplevelse och kanske kortare total restid.

Kunderna står på kö
Han hävdar att Icomera med sina två kunder är världsledande, och det styrks av Gner-chefen som säger att han var tvungen att åka till Sverige för att hitta ett fungerande system. Och nu står kunderna på kö:

– Under nästa år tar det fart. SJ, som tillsammans med NSB är moderbolag till Linx, vill ha tekniken i alla X2000-tåg och de nya X40-tågen som ska trafikera Mälardalen. Snabbtågen i Tyskland och Frankrike har vi intensiva kontakter med och i Spanien kör vi ett prov mellan Madrid och Sevilla. Det finns ett par konkurrenter till oss i världen, men ingen som kommit över idéstadiet. Vi har kört live i 20 månader och vi har löst en rad tekniska problem. Visserligen använder vi mycket standardkomponenter men det är inte helt enkelt få en dator att fungera störningsfritt i ett tåg. Och satellitantennen har vi bokstavligen värkt fram, säger han.

Men det verkar som de 19 personerna på Icomera inte bara är tekniker, företaget hjälper tågoperatörerna både med apparatcertifiering och marknadsundersökningar. Som en paketleverantör som låter kunden sätta sitt eget varumärke och stuk på tjänsten.

– Sedan är det bara att fylla på med tjänster. Varför skulle ip-telefoni inte vara en självklar funktion ombord, säger Michael Johansson när vi kommer tillbaka till Centralen efter en tur och retur resa till Katrineholm.

Fakta

På de svenska Linx-tågen kostar uppkopplingen 50 kr för 40 minuter och 80 kr för hela resan, ungefär tre timmar.
Gner bjuder på uppkopplingen i första klass och tar annars tre pund för en halvtimme (knappt 40 kronor) och 10 pund (130 kronor) för tre timmar.
Gner har nio uppkopplade tåg, Linx sju.