Gör det något om hunden är med, undrar Anne Ramberg när vi ska gå in på hennes arbetsrum.

Hunden, vid namn Dixie, lufsar in och lägger sig på en röd kudde under ett runt litet mötesbord i hennes stora arbetsrum.

– Det där är hennes plats, hon håller mig sällskap här.

Atmosfären i rummet är kultiverad som i ett engelskt bibliotek – öppen spis och böcker runt väggarna, en liten trappa leder upp till en balustrad där man kan söka bland böckerna överst i hyllorna som går upp till taket. Och det är högt i tak.

Här passar hon bra in, Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Även hon kultiverad och dessutom intellektuell, snabbtänkt och intensiv.

– Delvis blev jag väl jurist för att mamma var det. Men delvis också för att jag är intresserad av samhällsfrågor – juridiken adresserar just samhället. Som advokat för jag den enskildes talan.

Att vara jurist handlar om att vara analytisk men också om att ha fantasi, tycker hon. Det gäller att kunna få fram konstruktiva lösningar.

Sedan hon började som advokat 1976 har det hänt mycket. Paradigmskifte är uttrycket hon använder. Terroristhotet har skapat en stämning som gör att människor går med på lagar som aldrig skulle varit på kartan för tio år sedan.

FRA-lagen och lagen om preventiv avlyssning , en övervakningslag som ger polisen större möjligheter att avlyssna trots att det inte föreligger misstanke om brott, är klubbade medan den så kallade loggningslagen, där telekomoperatörerna åläggs att spara trafikuppgifter i ett år, skjutits upp.

– Integriteten är en av FNs grundläggande mänskliga rättigheter. Om det görs intrång i integriteten måste det finnas tunga skäl för det och staten måste kunna visa att samma mål inte kunnat nås på annat sätt. Det måste vara något som ger den önskade effekten och intrånget måste också stå i proportion till resultatet, säger hon med ett eftertryck som markerar ett hett engagemang.

Samtidigt trycker hon på att ett visst intrång i integriteten är nödvändig för att hindra brott och spåra brottslingar.

– Det viktiga är balansen och där har lagstiftarna det svårare än jag har som röst i debatten. Och det blir inte lättare framöver.

Anne Ramberg tycker att det har skenat i väg alldeles tycker hon.

– Jag är mycket tveksam till om de övervakningsmetoder som vi lagstiftat om överhuvudtaget är effektiva. Det har vi påtalat gång på gång i Advokatsamfundets remissvar och inte fått någon tillfredsställande analys kring. Jag tror mer på vanligt hederligt polisarbete som metod än den typen av övervakningsmetoder.

Den kontroversiella lagen som tillåter Försvarets radioanstalt, FRA, att spana på trådbunden trafik har utformats så att den inte ens går att använda på ett vettigt sätt, anser Anne Ramberg.

– Där förödmjukade sig riksdagen verkligen. Den lag som gått igenom är inte användbar för sitt syfte. Om FRA verkligen skulle avlyssna planer på att riksdagshuset ska sprängas får de inte meddela Säpo enligt den lag som nu finns. I så fall får de höra av sig till någon utländsk underrättelsetjänst, exempelvis CIA, som kan säga till Säpo…

Förutom att terrorhoten hänger över oss finns det också annat som gör att vi lättare sväljer den här typen av övervakning, tror Anne Ramberg. En anonymiserad ihopsamling som sker med automatik är inte så tydlig för oss.

– Tänk om Nisse på Posten i Falun hade hade fått i uppgift att anteckna till vilka vi skickade våra brev. Det hade vi aldrig tolererat.

En annan viktig orsak är det faktum att vi lever i en välfärdsstat som haft fred länge och att de flesta svenskar uppfattar staten som god. Men det gör inte Anne Ramberg.

– Jag tror inte på den goda staten – det är en vanföreställning. Jag tror inte att det är en ond stat heller. Det goda samhället skyddar den enskilde mot statens maktutövning. Det är just det som är en rättsstat och det är en grundpelare för vår demokrati.

Hur känns det att hela tiden påtala alla dessa risker och sedan se lag efter lag klubbas av riksdagen, är det inte hopplöst?

– Herregud, hur skulle det sett ut om vi inte gått in och engagerat oss?

– Jag är övertygad om att de lagar som gått igenom är mindre genomgripande än de skulle ha varit om inte vi och en del andra remissinstanser påtalat bristerna i lagförslagen.

Anne Ramberg är glad att integritetsfrågorna hamnat högre upp på dagordningen och att de engagerar fler, inte minst unga. Samtidigt saknar hon en större debatt inom rättsväsendet.

– Jag skulle gärna se att fler enskilda domare och åklagare, liksom advokater, engagerade sig mer i den här debatten. Det vore roligt om politikerna kunde diskutera rättsstaten och då inte bara om vi ska ha fler poliser eller inte – det är så tröttsamt.

Det handlar inte bara om övervakningslagar och att skydda den enskilde mot staten. It och den mycket snabba spridningen av information ställer saker på sin spets och det gäller att fundera på vad som läggs ut. Ska exempelvis alla domar läggas ut på nätet utan sekretessprövning eller att anonymiseras?

Inte självklart, anser Anne Ramberg och berättar att Advokatsamfundet brottas med liknande överväganden när det gäller huruvida samfundet ska lägga ut sina disciplinära avgöranden på internet.

– Visst, det kan vara bra att enkelt kunna se vilka som prickats. Samtidigt kan det vara så att en inte särskilt allvarlig sak får alltför stora proportioner. Det största problemet är att det kommer ut information om de klienter som anmält advokaten och det kan göra att de i framtiden drar sig för att anmäla oegentligheter, säger hon.

Då kan den lilla svårigheten det innebär att själv ta sig i väg till Advokatsamfundet, eller till domstolen om det gäller en dom, för att ta del av innehållet fylla ett syfte.

– Kanske är det bara en tidsfråga eftersom vi allt mer går åt att allt ska finnas åtkomligt på internet.

Anne Ramberg anser samtidigt att det är viktigt att inte tappa bort de grundläggande principerna i diskussionen om rättsstaten.

– Det finns ett teknikimperativ i dag. Bara för att något är tekniskt möjligt genomför vi det. Så borde det inte vara, säger hon.

Du följer väl CS på Twitter? Vi finns på twitter.com/ComputerSweden

Fakta

Sveriges advokatsamfund bildades på enskilt initiativ 1887 men är sedan 1948 reglerat i rättegångsbalken och samfundets stadgar har fastställs av regeringen.

Bara den som är ledamot av samfundet får använda titeln advokat. Samfundet har drygt 4 500 ledamöter.

Advokatsamfundets ändamål är att vidmakthålla en etiskt och professionellt hög kvalitet inom kåren, följa rättsutvecklingen och verka för att samfundets erfarenhet kommer denna till godo, tillvarata advokaternas allmänna yrkesintressen och verka för sammanhållning och samförstånd mellan advokaterna.

Advokatsamfundet anlitas i stor utsträckning som remissorgan och avger yttranden över i princip alla förslag till central lagstiftning.

Namn: Anne Ramberg.
Yrke: Advokat och generalsekreterare för Advokatsamfundet.
Ålder: 57 år.
Familj: Sonen Jacob och maken Claes Lundblad med fyra barn, bröder med familjer.
Bor: I Stockholm.
Fritidsintressen: Tyvärr för lite av skidor och golf.
Gör mig glad: Min familj.
Gör mig arg: Feghet.
Favoritmat: Pasta
Favoritdryck: Rödvin.
På nattduksbordet: Döda vita män av Johan Hakelius.