Jag tror att Braband är en fluga, för att använda en tidigare kommunikationsministers ord.

En fluga för att det bygger på gammalt tänkande och därför inte kan överleva särskilt länge.

Förmodligen formulerades problemet ungefär att ”det finns så mycket skit på internet” och ”man har ingen kontroll”.

Så långt är analysen riktig. Det finns mycket skit på internet och man har ingen kontroll.

Det är nästa steg som blir knepigt – vad gör vi åt saken? Här kan man välja två huvudvägar.

Den ena är att utgå från att man kan lösa grundproblemet – att det finns så mycket elände.

Den vägen är utopisk därför att den förutsätter att man kan förhindra utveckling. Den andra, pragmatiska, vägen är att fundera på hur vi kan leva med grundproblemet.

Det blir som hur vi förhåller oss till trafiken. Även om den är ett av de största hoten mot våra liv och vår hälsa har vi hittat sätt att leva med trafiken som en del av och förutsättning för våra liv.

Väldigt få människor vill få bort all trafik eller hoppas kunna skapa en trevligare trafik där bilar är mjuka och barn är hårda.

Det är stor skillnad mellan att tro att man kan förändra själva fundamentet i en sådan stor pågående infrastrukturell förändring som internet utgör och att förändra vårt sätt att tänka om det här nya.

Den utopiska lösningen är lite rörande, eftersom den när en förhoppning om att få världen att ta ett steg tillbaka. Sådana lösningar är trots allt övergående eftersom de inte tar hänsyn till en faktisk förändring utan försöker få livet att fortgå som vanligt.

Dessutom har de eventuella fördelarna en ytterst begränsad räckvidd. Det är nämligen så att Brabands lösning enbart fungerar där Braband finns.

Den som kopplar upp sig mot deras goda internet lär sig inte hantera att det finns upphovsskyddat material, pornografi, folk som vill lura av en pengar och desinformation.

Så snart man hamnar utanför det goda internet är man körd.

Tankar om att begränsa internet passade bättre i den gamla världen, innan vi fick internet.

Då bestämde någon annan vad som var nyttigt, smakfullt, lämpligt och lagligt.

Visst var många saker enklare när man inte var tvungen att tänka själv, när man inte av misstag eller slarv kunde begå ett allvarligt brott.

Men den världen är obönhörligen borta och det enda vi kan göra är att lära oss leva med det.

Ibland kan man deppa ihop över världens fulhet men lösningen är egentligen att förstå att det fina och det trevliga överväger. Fulheten får man på köpet.

För er som läser mina krönikor varje månad verkar den här kanske lite konstig.

Jag hade ju lovat att vara pessimistisk inför internet och inte vräka på med den eviga teknikoptimismen.

Men jag var lite optimistisk där. Hur jag än försökte så hittade jag inte tillräckligt för att fylla en krönika.

Jag ger dock inte upp utan lovar att någon gång skriva om elände.