Om jag börjar skriva www.a... gissar min webbläsare att jag vill till www.aftonbladet.se.
Om det stämmer behöver jag bara trycka på retur. Klart.
Men om jag inte vill till Aftonbladet så bara fortsätter jag att skriva. Aftonbladet faller bort. I stället kommer webbläsaren kanske med andra förslag.
När man skriver sms på mobiltelefon finns det ett besläktat system som heter T9.
Eftersom varje tangent på en mobiltelefon står för tre eller fyra bokstäver måste T9 ha avancerade program för gissningarna. Om jag trycker på ”2” när jag sms:ar kan det betyda att jag vill skriva ett A, ett B eller ett C. Så för mobiltelefonen blir det som att lösa korsord. Hmm – första bokstaven A, B eller C, andra bokstaven D, E eller F – kan det vara den där kvällstidningen igen?
För användaren är handhavandet samma.
Man godtar förslaget eller fortsätter att trycka på knapparna tills det blir rätt.
Vad ska man kalla det här på svenska?
En rak översättning är autokomplettering, men det är vad som kallas för en falsk vän.
Engelska ”to complete something” betyder, helt logiskt, ’att göra något komplett’ – att lägga till det som fattas.
På svenska har det blivit en betydelseglidning. Att komplettera något är på svenska oftast att skaffa extragrejer. ”Komplettera ditt utemöblemang med ett parasoll.”
Sökning på en viss motor ger över två tusen träffar på autokomplettering, så uppenbarligen finns det många som är mindre petiga än jag.
Men i mina öron låter autokomplettering mest som en funktion som, förutom den sida som jag frågar efter, letar reda på extra webbsidor med bredvidläsning.
Autoifyllning är ett annat förslag.
Jag tror att verbet fylla i är vad vi använder när vi spontant ska beskriva att webbläsaren plockar fram förslag.
Så det skulle vara en bra ord – om det inte var för ett problem. Nämligen att det finns en annan sorts automatisk ifyllning.
Du kan lära din webbläsare att fylla i standardformulär.
De flesta webbläsare har bland inställningarna något som heter formulärdata. Där kan du, om du vill, fylla i ditt namn och adress och annat, en gång för alla.
Om webbläsaren sedan märker att du fyller i ett formulär på webben, till exempel för att köpa något på postorder, så fyller den i fälten automatiskt.
Det kallas för autoifyllning (tvåhundra träffar på den där sökmotorn). Jag tycker att formulärdata har första tjing på ordet autoifyllning.
Man kan också säga att webbläsaren försöker avsluta ordet åt dig, men avsluta har en annan, fix betydelse i datorprogram, så ”autoavsluta” fungerar inte.
Hellre då ”autoslutföra”, men det låter osmidigt i mina öron.
Nu börjar ord på auto- att stå mig upp i halsen, men jag måste nämna ”autoförslag”. Det ordet ger några hundra träffar med sökmotorn, fast de flesta tycks vara på danska och norska – autoforslag.
Om ingen hittar på något som är ännu bättre tycker jag att vi kallar auto-completion för autoförslag.
