Som många säkert vet är app en kortform av application, på svenska applikation eller tillämpning.

Inget hindrar att vi använder app som ett svenskt ord. Det går att uttala och böja. En app, flera appar.

Men på Apples svenska webbsidor kallas apparna inte för appar, de kallas för program.

Apple har alltid varit noga med den svenska terminologin, och ibland är de konservativa. Vi andra kallar hårddiskar, cd och dvd för diskar, Apple kallar dem för skivor.

Finns det någon som förstår vad Apple menar med skiva, men som inte skulle förstå vad som menas med disk?

Men det finns kanske skäl att vara försiktig med ordet applikation.

Många förstår inte poängen med ordet.

En applikation är ett program.

Men alla program är inte applikationer.

Man kan dela in datorprogram i tre grupper: applikationer, verktygsprogram och systemprogram.

Applikationer, eller tillämpningar, är de program som vi har för att uträtta något.

Man kan säga att vi skaffar dator för att vi vill köra applikationer – om vi inte tillhör gruppen som tycker det är roligare att meka med datorn än att använda den.

Applikationer är alltså ordbehandlare, kalkylprogram, webbläsare, spel, adressböcker, kalendrar och annat.

Verktygsprogram, på engelska utilities, används för att få datorn att fungera bättre. Verktygsprogram defragmenterar hårddisken, förbättrar datorns prestanda på olika sätt, hittar och reparerar fel.

Systemprogram är framför allt operativsystemet och de program som sköter datorns kontakt med nätverk.

Ibland räknas även verktygsprogrammen till systemprogrammen.

I en perfekt värld skulle vi aldrig ägna en tanke åt systemprogram. De skulle bara gå och gå utan att störa. Och verktygsprogrammen skulle samla damm på hårddisken.

Vi skulle arbeta, skaffa information, roa oss och sköta sociala kontakter med hjälp av våra applikationer.

I en perfekt värld.

Den övergripande termen program är något som verkar självklart. Att köra program är själva grundidén med datorer.

Ordet är hämtat från radio och tv: kvällens program. Först händer en sak, sedan händer något annat och till sist är det slut.

De enkla program som man skriver som nybörjare i programmering ser ut så. De löser en uppgift steg för steg, visar upp resultatet och stänger sedan av sig.

Men de flesta program som vi använder dagligen har inget givet slut. De är interaktiva program som väntar på att vi ska be dem att göra något.

När de har gjort det som vi bad dem om så väntar de på nästa instruktion. Vi matar in bokstäver i en ordbehandlare, siffror i ett kalkylark eller ber en webbläsare att hämta webbsidor. Det är vi själva som bestämmer när vi är färdiga. Då avslutar vi programmet.

Sådana program består av ett antal så kallade rutiner. I en ordbehandlare finns det rutiner för att lägga till text, ta bort text, för att söka och byta ut text. Konstigt nog verkar det inte vara någon skillnad mellan en rutin och en subrutin.

Du följer väl dagens ord på Twitter? Vi finns på twitter.com/CSDagensOrd