Öppnar fönstret mot andra språk

I motsats till språkbevararna anser språkvetaren Lars Melin att det är bra att svenskan lånar in ord.

Svenskar är lika benägna att importera ord från utlandet som de är att exportera musik. Lånorden, mest från engelskan, flödar in – senast mobilapp och smartphone. Bloggar och sociala medier gör att språket förändras allt snabbare.

– Förvånansvärt många är kritiska till lånord och anser att det ursprungliga svenska språket bör bevaras. Frågan är bara vilket svenskt språk de vill bevara? Tar man bort alla ord utom det ursvenska finns bara råg och havre kvar, säger Lars Melin.

Ord som modern, finans, balans, populär och affär skulle alla gå bort, eftersom de är lånade.

Olika inställningar. ”Tyskarna är världsmästare på öppenhet. De har hur mycket lånord som helst, och det anses bara vara positivt. Motsatsen är fransmännen, som lägger ned miljarder euro på att bevara franska språket”, säger Lars Melin.

Vi träffas en fredagsförmiddag på ett kafé vid S:t Eriksplan i Stockholm över var sin kopp kaffe. Lars Melin ger först ett lågmält intryck, men när han börjar prata är det som en fjäder släpps loss och den inre energin börjar flöda.

Som språkdocent och författare gillar Lars Melin att analysera ord, plocka isär och sätta ihop – både i teorin och praktiken. Under åren har han sprutat ur sig böcker i ämnet: Corporate Bullshit, Fint språk, Maktspråk och Svära i kyrkan, för att nämna några.

Senaste alstret, Ärans och hjältarnas språk, utkom 2009. Titeln är lånad från dikten Språken, som skrevs av Esaias Tegnér 1817, där diktaren klagar över att de nordiska språken vattnas ur och tappar allt det ursprungliga.

– Tankegången om ett ursprungligt språk går tillbaka till 1600-talet och göticismen, att vi är födda till en stormakt och det äldsta folket i världen. Av något märkligt skäl har föreställningen om det svenska språkets unikhet levt vidare sedan dess, säger Lars Melin.

Språkfrågan upprör i många läger. I februari fick regeringen bakläxa av en JO för att den använder ordet ministry i departementens e-postadresser. Det strider mot språklagen, som förbjuder användning av utländska ord i officiella sammanhang.

– Det är fascinerande att språkfrågan rör upp så starka känslor att den måste avgöras i domstol. Juristerna borde ha viktigare saker att göra, säger Lars Melin, som är kritisk mot ”de obstinata språkförsvararna”.

De som säger att det svenska språket utarmas har fel, anser han. Svenskarna har alltid tagit emot lånord från andra länder.

– Att vi är benägna att importera ord gynnar vår konkurrenskraft. Det visar på en kulturell flexibilitet och gör det lättare att förstå andra kulturer, fortsätter han.

Alla språk utvecklas med lånord, även sådana som har en stämpel att vara statiska och konservativa, exempelvis isländskan.

– Tyskarna är världsmästare på öppenhet. De har hur mycket lånord som helst, och det anses bara vara positivt. Motsatsen är fransmännen, som lägger ned miljarder euro på att bevara franska språket.

Förnyare. Lars Melin anser att det finns ett samband mellan att låna ord från andra språk och förmågan att möta och förstå andra kulturer.

Lars Melin ser två fronter i ordkriget, förnyare och bevarare. Skanner- och bildläsarlägren.

– Förespråkarna för bildläsare vill bevara det svenska språket intakt. Men ordet skanner förstår alla, vart man än reser i världen, säger han.

I en värld med allt mer samarbete, virtuella team, handel över gränserna och resor till andra länder, förenklar internationaliseringen av språket både vardagen och kulturmötena.

– Ta bara ordet taxi – hur fort går inte det ordet att uppfatta när man som bäst behöver en sådan i ett främmande land?

Tack vare mobiler, chattar och internet, är det för första gången i historien möjligt ha en skriftlig dialog i realtid som liknar det talade samtalet. Digitala infödingar, ungdomar som växt upp med tekniken, har ett helt annat förhållande till datorspråket än äldre, de digitala immigranterna.

– Tidigare trodde man att sms-jargongen skulle färga av sig på det skrivna och talade språket, men det sker inte. Ungdomar som chattar, skriver e-post eller skickar sms använder ofta förkortningar som utnyttjas bara just i det sammanhanget, säger Lars Melin.

Studier av mellanstadieelever visar att användningen av slang och förkortningar i chattar inte sprider sig till exempelvis elevernas uppsatser.

Något som däremot ökar snabbt är användningen av metaforer, alltså omskrivningar som bubblan och kraschen. Ta bort metaforerna och det blir nästan omöjligt att tala om it- och finanskrascherna.

Lars Melin skriver på en bok om just metaforer, som han räknar med ska bli klar i höst. Arbetstiteln är Med andra ord.

Metaforerna gör enligt Lars Melin språket snabb-begripligt, men den förenklade förståelsen går ibland ut över exaktheten. Ett för rikt blomsterspråk kan skapa paradoxer och logiska återvändsgränder.

– Några exempel är att ”sjösätta ett välförankrat projekt” eller att ”gå till botten med problemet”.

– Det är också intressant att det mellan alla kulturer finns vissa likheter i metaforerna, exempelvis att ”bra” ofta beskrivs i termer av uppåt och höger anses vara ”rätt”, medan nedåt är sämre och vänster ofta är fel.

Även om it-branschen fick sig en känga i Lars Melins bok Corporate Bullshit anser han inte att den är värre än andra när det gäller att skapa floskler – metaforer utan innehåll.

– Hela tiden skapas nya sfärer som människor kommer i kontakt med i sin vardag. It-branschen är en av många. Så fort vi rör oss in i en ny sfär måste vi lära oss nya begrepp, som när man exempelvis blir allvarligt sjuk och behöver förstå sjukvårdens fackspråk.

En annan sådan sfär är finansväsendet – kraschen berodde på nya finansiella instrument som var så komplicerade att inte ens de professionella analytikerna begrep sig på dem.

Ofta sprider sig symbolerna från en sfär till andra. Krigsmetaforerna har exempelvis fått fotfäste inom ledarskapsteorier, med ord som overkill, offensiv och tungt artilleri.

Politikerna går mer åt ingenjörstruppshållet, med ord som fundament, broar, utrullningar och gå i bräschen för.

Teknikbranschen ligger enligt Lars Melin långt framme när det gäller att skapa och att lyfta in metaforer. Några exempel på det är virus, brandvägg, port, mus, trumma, patron, fönster och inte minst datorernas egna skrivbord.

– De är översållade av metaforer som papperskorgar, mappar och bilder av tre-tumdisketter när man ska spara. De blir så självklara att vi inte lägger märke till dem. Även unga som aldrig har varit i kontakt med gamla disketter betraktar ikonerna som en självklarhet, säger han.

Bloggar och sociala medier har en turboeffekt på språkets förändring:

– Ju snabbare elektroniskt utbyte, desto fortare går det för nya ord och betydelser att tas in, samtidigt som vanliga ord allt fortare får en ändrad klang och betydelse, säger Lars Melin.