Internet är som en elefant: det glömmer aldrig. Den som vill vara säker på att inte synas i oönskade sammanhang måste därför själv se till att radera alla digitala fotspår. Visserligen är många webbplatser ärliga med vilken information de lagrar, men de flesta tar sig aldrig tid att läsa reglerna innan de accepterar användarvillkoren.

Sökmotorerna gör ständiga räder och indexerar all tillgänglig information på webben. När informationen väl finns online ligger dess eko kvar, i form av lagrade data i cacheminnen, länge efter att informationen har raderats på webben.

I sökmotorerna hamnar även alla nya webbsidor, bloggar och profiler som läggs ut på nätet. Profiler som ofta skapas av en ingivelse och sedan glöms bort. Mängder av information läggs också ut i olika kataloger och tjänster på nätet.

Många företag och myndigheter har regler för integritetsskydd, men risken är ändå stor att data hamnar i händerna på människor som inte bör ha tillgång till dem.

Facebook har en halv miljard medlemmar, varav ett fåtal känner till reglerna för sekretess.

Mycket information fanns tillgänglig även tidigare, exempelvis via myndigheter. Det gällde uppgifter om sådant som namn, adress, lön och kriminell belastning. Tack vare webben blir dessa data mycket enklare att hitta. Frågor som det tidigare tog timmar att få besvarade finns nu en knapptryckning bort.

Gör därför en ordentlig sekretessundersökning. Planera och gå därefter runt på ett antal sajter. Lokalisera var data finns och ta bort dem hos källan.

Organisationer som Electronic Frontier Foundation och Chilling Effects kan ge råd och stöd. Det finns också verktyg som Inprivate i Explorer 8 eller tjänster på nätet som Anonymizer eller Hide My Ass som kan användas.

Fakta

Ligg före. Googla dig själv. Det finns mängder av sidor, som ratsit, hitta.se och så vidare. Information ligger i vissa fall utlagd om man inte specifikt ber att den tas bort.

Håll koll på vem som äger data. Spåra ägaren som har den ursprungliga rätten till dem. Många sajter som ratsit distribuerar exempelvis information från skatteverket.

Dubbelkolla. Data som läggs ut i Facebook kan hittas direkt i Googles sökmotorer, utan att man behöver vara vän med den som har lagt ut data. För att försvinna måste data tas bort både från webbsajterna och från sökmotorerna.

Ha koll på Twitter. Låt inte alla uppdateringar av Twitter ligga kvar i oändlighet. Det går också att använda verktyg som TwitWipe för att ta bort sin Twitterhistoria.