Tre företrädare för den rödgröna oppositionen har skrivit en motion. De rödgröna ska "se över" möjligheterna att flytta Telias nät till ett statligt ägt bolag. Det betyder att de inte fått loss några pengar.

I artikeln ”Rödgröna vill flytta Telias nät till Teracom”, CS 27/4 -10, säger Désirée Liljevall, Socialdemokraternas it-politiska talesperson, att de rödgröna ska ”se över” möjligheterna att flytta Telias nät till ett statligt ägt bolag.

Det här betyder på ren svenska att de rödgröna inte har fått loss några medel från sina ekonomisk-politiska talespersoner.

Att staten ska ta över all infrastruktur som Skanova äger, vilket de rödgröna föreslår, är ett stort steg tillbaka och skulle innebära en oerhört stor kostnad för staten. Slutsatsen blir således att de tre riksdagspartierna försöker bygga falska förväntningar.

It-frågor. CS skriver 27/4 -10 om en it-politisk riksdagsmotion från de tre rödgröna partierna. De pekar ut it-frågor de vill driva om de vinner valet.

Det är inte seriöst. Man frågar sig om det finns någon finansiering över huvud taget bakom det föreslagna projektet. Jag undrar också hur oppositionspartierna har tänkt när det gäller fortsatt utbyggnad av it-infrastrukturen.

Blir det bara staten som får bygga framöver?

Varifrån kommer i så fall dessa pengar?

I de socialdemokratiska skuggbudgetarna under de senaste åren har anslagen till it gradvis sjunkit och i det senaste förslaget för 2010 ger de inte en enda krona mer till it-infrastruktur än regeringen. Det finns också en mängd andra funderingar i samband med de rödgrönas förslag.

Vad händer med stadsnäten? Får de behålla sin infrastruktur?

Vad händer med infrastrukturen som ägs av privata aktörer – olika kabel-tv- och teleoperatörer?

Blir det förbjudet för privata aktörer att bygga ut infrastruktur för elektronisk kommunikation? Vad händer med infrastrukturen för trådlösa alternativ? Den gemensamma rödgröna politiken lämnar få svar.

I motionen skriver Désirée Liljevall att ”det är intressant att regeringen inte med ett ord nämner hur de vill minska den digitala klyftan i sin proposition om elektroniska kommunikationer”. Frågan är om Désirée Liljevall har läst propositionen.

I proposition 2009/10:193, Tillgängliga elektroniska kommunikationer, som ligger på riksdagens bord, föreslås bland annat ett nytt mål för Sveriges it-politik.

Sverige ska ha bredband i världsklass och alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. 2020 ska minst 90 procent av befolkningen ha möjlighet till bredbandsuppkoppling om minst 100 Mbit/s. Dessutom föreslår regeringen att alla ska ha rätt till 1,0 Mbit/s inom en så kallad samhällsomfattande tjänst, vilket i sig är ett viktigt steg mot att de elektroniska tjänsterna blir tillgängliga för alla.

Det är inte genom ett helstatligt ägande som Sverige ska vidmakthålla sin ledande ställning inom it-området, utan genom bättre statlig reglering och friare konkurrens.