”Det sägs att Facebook stjäl så mycket tid från arbetet. Jag förstår inte att folk köper det.”
Det anser Roland Paulsen, sociolog på Uppsala universitet.
Larmrapporterna har kommit i flera år. Redan 2007 berättade BBC att brittiska företag förlorar 233 miljoner arbetstimmar i månaden på sociala nätverk – en förlust som påstods motsvara 130 miljoner pund om dagen.
Nio procent av männen och två procent av kvinnorna i Sverige surfar en till två timmar om dagen på arbetstid enligt en undersökning 2009.
Danska företag förlorar elva miljarder danska kronor om året på surfande enligt näringslivsorganisationen Dansk Erhverv. Om landstingsanställda inte besöker Facebook på arbetstid så beror det, enligt en reportageserie i TV4 i år, på att nästan hälften av landstingen har blockerat Facebook.
Visionär. Roland Paulsen vill ha en ny syn på arbete – att det man gör verkligen behövs.
Så hur allvarligt är det här?
Är det verkligen så att innan Facebook fanns så jobbade vi åtta timmar per dag, men nu har vi infört sex timmars reell arbetsdag?
Roland Paulsen har undersökt extremfall.
Han har intervjuat 43 personer som ägnar mindre än hälften av sin arbetstid åt sina arbetsuppgifter.
Resten av tiden, bör det påpekas, ägnar de inte nödvändigtvis åt webbsurfning.
Hur hittar man sådana, kan man undra – det är väl något som det är klokast att hålla tyst om?
– Jag har nått dem genom grupper på Facebook, berättar han.
Det låter onekligen som den självklara lösningen.
Han har också använt sajter som propagerar för att anställda ska arbeta så lite som möjligt, som maska.nu.
Maskning är en extrem form av att undvika arbete. Mer oskyldiga former är utdragna fikapauser, rökpauser, toalettbesök, privata telefonsamtal och korridorsnack.
”Tomt arbete” är vad Roland Paulsen kallar sitt forskningsfält, som så småningom blir en doktorsavhandling.
I det långa perspektivet är problemet med tomt arbete något nytt.
– Historiskt är det en parentes, berättar Roland Paulsen. I industrialismens barndom arbetade man på ackord eller beting. Bönder kom in till fabrikerna och arbetade, men när de hade tjänat ihop så mycket de behövde så gick de hem. Så ibland stod fabrikerna tomma.
Lösningen blev timlön. För att få betalt måste industriarbetarna först och främst vara på plats.
Nästa steg blev taylorismen, där varje varje arbetsmoment mättes med stoppur.
Industrins anställningsvillkor smittade av sig på kontoren, men vad tjänstemän gör på arbetstiden är inte alltid lätt att reglera. Industriarbetare och kassabiträden har svårt att surfa på arbetstid. För andra är det enklare.
– Toleransen för tomt arbete ökar beroende på hur åtråvärd arbetskraften är, säger Roland Paulsen.
Det kan också vara omöjligt att säga hur lång tid en arbetsuppgift ska ta. Samma programmeringsuppgift kan ta hela dagen för en person och två timmar för en annan.
Ett företag som har dragit en radikal slutsats av detta är Google, som saknar reglerad arbetstid. Var, när och hur du slutför dina åtaganden spelar ingen roll, bara det blir gjort.
Bortsett från Google är företagen rädda för att släppa kontrollen.
– I slutet av 1990-talet talades det om distansarbete, och att det skulle bli en explosion av folk som arbetade hemma. Det blev aldrig någon explosion. En teori är att det blev för svårt för chefen att hålla koll.
De anställda är anmärkningsvärt plikttrogna, anser Roland Paulsen.
– Kontrollmekanismerna har byggts in i de anställda, säger han och nämner callcenteranställda som vet att deras samtal med kunderna kan avlyssnas, men de vet inte när och därför beter sig som om de var ständigt övervakade.
Samtidigt möts varje nytt sätt att kontrollera de anställda med uppfinningsrika sätt att lura systemet.
Ifall sociala medier som Facebook eller annat webbsurfande verkligen har ökat det totala icke-arbetet är faktiskt svårt att säga. Kanske har vi minskat på rökpauser och korridorsnack i stället. Larmrapporterna är skenbart exakta därför att det är lätt att räkna antalet besök på olika webbsidor, medan det är svårt att mäta fikapauser och toalettbesök. Men det går inte att se hur lång tid som den anställda ägnar åt varje webbsida.
På de flesta arbetsplatser finns det outtalade överenskommelser om vad som går an. Normerna sätts minst lika mycket av arbetskamraterna som av chefen.
I de extrema fall som Roland Paulsen har intervjuat har det normala samspelet ofta upphört att fungera.
Att undvika arbete är bara i undantagsfall den anställdes mål.
Flera av intervjuobjekten vantrivs. De är undersysselsatta och uttråkade.
”Efter mer än en halvtimme blir det bara tråkigt”, säger ett intervjuobjekt om sysslolösheten.
”Man kan också bli trött om man inte haft något att göra”, säger en annan.
En kvinna blev så utled på att ha för lite att göra att hon sa upp sig och tog ett sämre jobb.
Andra använder tom arbetstid till att blogga eller, i ett fall, till att skriva doktorsavhandling.
Och att gå till chefen och klaga på att man är undersysselsatt kan vara riskabelt.
– Det kan vara en rävsax, säger Roland Paulsen.
En kvart om dagen ägnade en banktjänsteman åt sitt arbete. Han var expert på kalkylarket Excel och hade använt det för att automatisera sitt arbete in absurdum.
När han berättade för chefen fick han löfte om fler arbetsuppgifter, men det slutade med att hans tjänst skars ner till halvtid – fortfarande med femton minuters aktivt arbete.
”Det absurda”, sa tjänstemannen, ”är att de var så jävla nöjda med min insats”.
Ibland finns det en tyst överenskommelse.
– Företaget kan välja att ha kvar en kompetent men undersysselsatt anställd framför att säga upp honom eller henne och i stället ta in en konsult vid behov. Det kan vara en krass ekonomisk beräkning, säger Roland Paulsen.
Roland Paulsen vägrar att agera problemlösare – vare sig för arbetsgivare eller anställda.
– Jag är inte så intresserad av hur man får ut så mycket som möjligt av de anställda, säger han.
Han tillägger att han också vill komma bort från argument som att Facebookande på arbetstid höjer produktiviteten eller befrämjar kreativitet.
I stället vänder sig Roland Paulsen mot tanken att varje sekund från morgon till kväll kan fyllas med produktivt arbete.
– Det finns en konstig bild av att det finns hur mycket arbete som helst.
Med andra ord: Dansk Erhvervs beräkning av att sociala medier ”kostar” elva miljarder om året bygger på antagandet att det finns en massa arbete som bara ligger och väntar på att bli gjort i det ögonblick som de anställda släpper Facebook.
– Sedan 1800-talet har vi blivit 20 gånger mer produktiva, säger Roland Paulsen, men vi arbetar fortfarande nästan lika långa arbetsveckor som då. Och vi har samma anställningsformer som på 1800-talet.
– I valrörelsen finns det väl inte ett enda parti som inte talar om vikten av att skapa jobb. Men man skulle väl kunna jobba för att det behövs.
– Förr arbetade vi för att skapa tillväxt. Nu ser det nästan ut som vi måste ha tillväxt för att skapa arbeten.
Namn: Roland Paulsen.
Yrke: Doktorand i sociologi vid Uppsala universitet.
Bor: Stockholm.
Familj: Gift.
Favoritmat: Sushi.
Favoritdryck: Öl.
På sängbordet: ”Easter Parade” av Richard Gates.
I sin artikel ”Maskning = motstånd? En typologi över tomt arbete” från 2010 skiljer Roland Poulsen mellan fyra sorters tomt arbete:
Maskning: Den anställda underpresterar avsiktligt. Den anställda har inget personligt engagemang i arbetet, som ofta är ansträngande. Anser inte att det finns anledning att jobba mer än nödvändigt.
Rekreation: Den anställda jobbar hårt och gillar sitt arbete, men tar en paus utanför schemat då och då.
Lek: Den anställda ägnar öppet en del av arbetstiden åt spel, lekar och andra icke-produktiva sysslor. Ibland sker det med arbetsgivarens välsignelse. Förekommer oftast där de anställda kan vara mycket produktiva när det behövs och dessutom är så högt kvalificerade att de ses som oersättliga.
Slack: Den anställda är engagerad i arbetet, men har för lite att göra. Kan välkomna tillfällig dödtid, men bara korta stunder, annars blir den anställda uttråkad. Det kan vara riskabelt att berätta att man är kroniskt undersysselsatt.
